Nu har det gått två veckor sedan de åkte, och det är nästan larvigt hur tomt det känns när inte lilla mamsen finns här hemma. Det är ju inte så att vi ses dagligen i vanliga fall, men ofta. Och vi pratar i telefon med varandra flera gånger varje dag. Det är nog det som varit jobbigast, att inte kunna ringa. Jag vet inte hur många gånger under dessa veckor som jag tagit upp telefonen och varit på väg att slå numret. För att berätta om saker jag gjort eller om något som barnen sagt eller gjort, för att svära över myrorna, för att diskutera Mästarnas Mästare eller andra tv-program, för att klaga över vädret, för att jubla över vädret eller bara för att kolla läget och höra så hon har det bra.
Jag hoppas att mamma haft det helt underbart på sin resa. Men nu får hon gärna komma hem. För jag längtar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar