Inloggad!

Efter att ha satt igång med skola för fullt och haft en överhektisk vecka tror jag mig nu ha hittat ett sätt att kunna vara inloggad på flera ställen samtidigt. Som det varit nu har jag prioriterat att få igång klassbloggen och att vara inloggad på alla sidor som rör just skolarbetet.

Men. Nu är jag på gång. Jag lever (kändes tveksamt igår dock efter jättetrevlig 20-årsfest med mys och vin på altanen, men nu är jag på banan igen ;)), jag har börjat få någorlunda koll på tillvaron och ser ljuset. Gott så. 

Måndag, mina vänner. Ny vecka, nya mål. Nu kör vi!

Äsch...

Bjuder lite ödmjukt på veckans bästa här hemma. 

Viktor: Ludvig och jag har fått mycket av pappa - våra bruna ögon, vårt hår och vårt varmblod. Men vår skönhet, den har vi fått av mamma!

Just saying :) Puss på re´ Niklas! Och trevlig fredag på er alla! 

Dagen

Bra dag. Ännu en fantastisk föreläsning med en massa klokskap, pepp och inspiration. Samarbetsövningar, planering och sångträning med härliga kollegor.

Jag gjorde´t, kastade mig ut, överlevde. Men det tog kraft. Kom hem och ramlade ihop i en enda stor trötthög. God natt!

Helgen

Att efter två långa dagars jobb och med snurrigt, värkande huvud få komma hem till familjen. Ett gott glas rött (Pernilla Wahlgrens vin som jag så länge velat prova - mycket bra!!), fröknäcke med brie och sedan grillmiddag. Att få sitta i lugn och ro och titta på de fyra älsklingskillarna vid pingisbordet. Höra deras skratt. Se småprinsarnas glädje över att få hänga med både pappa och storebror och njuta av kärleken mellan dem alla fyra. Så fint att jag blev alldeles tårögd!

Fina presenter hade han med sig också, den där storebrodern!

Igår, lördag, ännu en löprunda. Annan pojke på annan cykel, annan (något kortare) rutt men samma mamma. Heja mig! Efteråt lätt styrka med trx-banden som Rasmus givit mig men som jag inte riktigt kommit igång med ännu. Hörde jag heja mig?

På dagen extremt lyckad shoppingtur. Har länge tänkt att jag skulle behöva något par jeans (även om det är bland det värsta jag vet att ha på mig). Hoppade in på Lindex och tyckte jag hade världens tur som hittade inte mindre än tre par på rea och som dessutom passade riktigt bra (mer om just det i separat inlägg..). Kunde inte bestämma mig och tänkte att jag skulle köpa alla och låta Amanda vara smakråd hemma. Döm om min förvåning när de visade sig vara ännu mer nedsatta än vad jag trott, så det landade på 180 kr för tre par byxor! Jag tror nog jag kan unna mig att behålla dem alla :)

Droppade av familjen på förfest hemma hos Eva och Hasse och drog sedan till min Louise. Pga livet ses vi nästan aldrig just nu, men när vi gör det - kärlek. Fika, prat, skratt, gråt. Ja, kärlek. 

Tillbaka till festen för att fira Hasse på födelsedagen. Jättemysig kväll med kräftor, bröd och annat gott. Äter ju inte så mycket bröd och sådant numera, men just rostat bröd till kräftor och deras spad - det slår det mesta!

Och ja, Niklas klippte gipset och fick för första gången på flera veckor njuta av ett bad!

Idag har regnet stått som spön i backen hela dagen och humöret har varit därefter. Börjar också bli rejält nervös inför morgondagens upptakt på Bosön, då vi både ska få njuta av föreläsning med Anna Sunneborn (som jag tipsat ledningen om - tänk om det av någon anledning skulle bli fiasko, om de andra inte alls blir så förtjusta som jag...) och jag dessutom ska hålla i lite sångaktivitet med hela kollegiet. Just i detta nu fattar jag inte varför jag alltid kastar mig ut och gör sådant, då jag ju på allvar tror att jag ska både svimma, kräkas och dö varje gång. Men men.

Från senaste gången jag lyssnade på Annas föreläsning och blev helt frälst.

Ps. Armen!

Vi började i alla fall dagen med mysfrulle med tända ljus (riktig höstkänsla på den). Sedan har vi mest förberett oss på olika sätt inför jobb och fritids. Imorgon kör vi alla igång på allvar igen. Har avslutat nu ikväll med pizzamiddag, bad, podd, ansiktsmask och slutligen med kaffe och gråtkalas ensam här i tv-soffan. Mama Mia - say no more... Åh, vad fin den är!! De andra sover redan och snart ska jag göra dem sällskap. Natti!

ÄLSKAR!

Tänker att det får räcka nu...

Först bara, innan jag går in på resten: Jag lever. Jag har börjat jobba, jag har börjat komma igång med skoltänket och tycker t.o.m att det känns helt okej, precis som jag ju egentligen visste. Jag mår bra!

Men. Vår skadesommar. Vi måste prata om den. Vad är det egentligen med vår familj den här sommaren??!

Först ut jag, på fyrtioårsfesten. Min skallknock, you know. Visserligen gick det ju bra och det har läkt bättre än t.o.m jag kunde tro. Ser mest ut som en liten förlängning av ögonbrynet (som ju iofs är obefintligt, men ändå). Men jag ryser fortfarande vid tanken på hur illa det faktiskt kunde ha gått... 

Sedan var det Ludvigs tur. Under vårt renoveringsarbete i Båstad föll det sig så olyckligt att en skruvdragare ramlade ner från loftet och lyckades träffa (med spetsen neråt!!) rakt i Ludvigs handrygg. Paniken innan jag kunde få honom lugn, få stopp på allt blod och se hur det såg ut. Jag trodde först den hade gått rakt igenom hela handen, men så var det som tur var inte. Tvärtom hade även han en osannolik tur och fick bara ett litet sticksår, utan något endaste ben, någon sena, muskel eller liknande skadad.

Nummer tre. Niklas och handleden. Ont som tusan, inställd cykelvasa och jäkligt surt, men även där med en hel del tur i oturen. Hade det varit båtbenet, som de befarade, hade det varit bra mycket värre och han hade fått gå sjukskriven och gipsad länge. Som det är nu ryker gipset troligtvis i eftermiddag. 

Sist ut min bebis. Min olycksplutt, min älsklingsviktor. I torsdags. Jag satt i möte och ignorerade Niklas som ringde på min mobil. Långt senare såg jag sms:et:

Japp. Viktor hade lekt på berget hos farmor och Hasse, ramlat rakt på ett bo och krossat det och sedan fått en hel svärm med arga getingar på hela sig. Fullt innanför kläderna, t.o.m i kallingarna.  Blivit stucken flera gånger på sin lilla kropp. Smärtan och skräcken i det. Både Eva och Niklas säger att de nästan aldrig sett någon så chockad och panikslagen. Själv kan jag knappt föreställa mig det, vet ju hur läskigt det är med en enda geting som man inte lyckas vifta bort och hur vidrigt ont det gör med ett enda stick. Mitt stackars, älskade lillhjärta!!

Allt gick bra även denna gång. Det onda försvann efter huskurer och dusch, han lugnade ner sig och det blev ingen allergisk reaktion (jag googlade järnet och hade stenkoll på honom hela kvällen sedan, var så säkra). Inga bett i ansikte eller på halsen (och ej heller på snoppen, som han själv lade till). Tur i oturen, igen.

Men ja. Nu räcker det. Tack.

Pepp!

Efter en tung eftermiddag med fokus på djupandning piskade världens bästa Luddehjärta nu ikväll ut sin lilla mamma på sommarens hittills längsta löprunda. Hade inte sprungit på en vecka och trodde inte jag skulle orka alls, och så kändes det så himla bra. Vilken coach! 

Detta var nog precis vad jag behövde. Läsår 17-18 - here I come!!

Morgnar som dessa

Semesterns sista. 

Tacksam. Skräckslagen.

Bra avslut på sommaren

Vad göra då det mesta känns deppigt och jobbångesten river i hela kroppen? Jo - boka in träff med ännu fler härliga människor, dricka drinkar och bjuda på god mat förstås!

Först ut dejt med mamsen och lilla farmor, något som ju blivit en tradition sedan några år tillbaka. Kinamat och kortspel. Älskart!

Glad farmor i färd med att ge.

Inte så glad farmor. Märkligt. Jag tyckte det kändes helt okej, jag :)

På kvällen anslöt sedan faster med familj och vi festade till det med att göra urgoda strawberry daquiries och brassa kött och tyska korvar så att det stod härliga till. Tack för dem, Malin och Kristian! Och tack alla för en härlig dag och kväll!