Just när jag trodde att det inte kunde bli bättre...

Det går bra nu.

Veckan innan melodifestivalfinalen fixade jag och vår fantastiska kökspersonal mellovecka i matsalen på vår skola. Vi roddade med högtalare och satte spellista på repeat, vi fixade med discolampa och vi döpte om maträtterna på veckans meny till lite fyndiga namn med koppling till årets bidrag och artister. Inget stort och märkvärdigt på något sätt, men som alltid himla kul och uppskattat när något lite extra händer. 

Bland allt gott som bjöds på denna vecka fanns "Flygande Jakob" och givetvis tyckte jag att vi kunde ändra kön på den rätten och passa på att få in lite schysst genustänk. Extra passande med tanke på att den serverades på internationella kvinnodagen. Flygande Jakob blev således "Flygande Mariette" och så var det inte så mycket mer med det. 

Så igår berättade vår kock Agge för mig att det tydligen är någon förälder på skolan som känner Mariette och som visat henne vår matsedel på Instagram. Mariette i sin tur hade gillat det skarpt och visat upp det hela för sina följare på snapchat.

Ni vet att jag sedan flera år tillbaka är ganska förtjust i Mariette, va? Att jag tycker att hon är en himla bra artist och dessutom rätt fin? Att jag har en hangup på hennes armar? Att jag t.o.m. brukar säga att jag är lite småkär i hela människan? Ni inser att vi är typ bff´s nu? Praktiskt taget lite ihop?

Det var bara det jag ville säga :)

Serbisk afton, våffelkalas, cocktailparty och världens bästa pingisprins.

Min helg. 

Full fart från början till slut. Inga konstigheter.

Allt började direkt efter oerhört lång och tuff jobbdag i fredags. Jag och mina älskade Lurisar var hembjudna till en före detta kollega, som i flera år pratat om en mängd serbiska specialiteter som hon velat bjuda oss på. Nu var det dags.

Vi fick en jättetrevlig kväll med så mycket god mat - gudars vad L hade förberett, lagat och fixat åt oss!

Ljuvligt god meze till förrätt...

..och ett par rediga, serbiska stänkare! Enligt L är det tradition med åtminstone en sådan i varje ben inför en rejäl middag. Och - som hon tillade - ju mastigare mat, desto mer sprit tål man!

Så mycket god mat. Kåldolmar på surkål, potatismos, hemgjorda korvar och heta, jättegoda, vita bönor.

Till dessert hallonpannacotta och en slags rulltårta med vallmofröfyllning. Nya, annorlunda och spännande smaker men, som sagt, så gott alltsammans!

På lördagen var vi hembjudna till svärmor och Hasse på våffellunch. Så gott, som alltid!

Efter maten lämnade jag och Niklas två mycket glada killar och åkte hem på tu man hand. Vi var båda rätt slut och lätt nervösa inför kvällen, men nu var det dags att ladda för nästa kalas!

Ellas 40-årscocktailparty!!!

Vilken fest! Så fantastiskt fint fixat allting (ni vet ju sedan tidigare att Ella är min stora idol på inrednings- och fina grejer-fronten), jag gick omkring en lång stund i början och kunde inte se mig mätt. Alla smakfulla detaljer, alla fina saker, all mat, all dryck. Helt makalöst fint och så gott. Dessutom träffade vi människor som vi inte träffat på jättelänge, så hela tillställningen var en höjdare på så många sätt. Både jag och Niklas hade en fantastisk kväll och festade till långt in på småtimmarna (extra långt då klockan ju helt plötsligt tog ett skutt pga sommartid).

På söndagen hade vi en lugn förmiddag innan Eva kom med killarna och vi alla delade upp oss lite. Niklas och Viktor åkte på kalas och jag och Ludvig på pingis. Sedan några veckor tillbaka går han på pingisskola i Spårvägen (min gamla klubb!), något som tyvärr inte gått helt smärtfritt.. Varje gång har hittills varit en kamp, då han inte är van att göra något på egen hand och bara varit så nervös och butter... Men det går framåt. 

Är så otroligt stolt över denna fina lilla människa som, trots att det känns jobbigt och läskigt med allt nytt, utmanar sig själv, kämpar på och sakta blir allt säkrare. Mammas älskade Luddehjärta!

Helgen slut, Nettan slut. Trots fantastiska dagar så längtar jag efter lite lugn och ro nu. Tack.

WoW på Rival

Wahlgren och Wistams livepodd. De två, Kid, underbara Hanna Hedlund, några få killar och flera hundra tjejer. Däribland jag och Emma. 

Tack för en trevlig kväll med bubbel, goda smörrebröd och en massa skratt!

Kort om helgen. Och om inre frid.

Jag har inte riktigt funnit orden ännu. Och har inte haft vare sig tid eller ork att skriva något heller för den delen, efter ännu en fullspäckad festhelg (jag har ju sagt att detta år slår allt på den fronten). 

Men kan säga så mycket som att både jag och min man mår bättre än på mycket mycket länge. Och det får mig att vilja gråta av lycka (och inte bara vilja, jag vet inte hur många små lyckoskvättar jag grinat de senaste två dygnen).

Önskar er en fortsatt underbar dag i vackra vårvädret!

När det kör ihop sig. Igen.

Ni minns vilken helt galen avslutning jag hade inför förra sommaren? Hur allt av någon ofattbar slump lyckades klumpa ihop sig och hur jag inom loppet av två dagar både släppte min älskade trea med allt vad det innebär, firade min sons student med allt vad det innebär samt tog mig till och från Motala där jag också brände av ett nätt litet cykellopp på tio mil sisådär. Med allt vad det... Ja ni hajar. 

Nu i efterhand vet jag knappt hur vi fick ihop det och jag kan ärligt säga att jag inte riktigt minns allt från dessa dagar. Framför allt inte från Rasmus student, vilket känns jättetråkigt. Men jag vet att det var fint, att han var glad och att jag var stolt som attan. Det är det viktigaste.

Inför hösten har jag, av naturliga skäl, ännu inte så mycket inplanerat. Nästan inget alls faktiskt. Förutom två saker: 

1. Jag och Anneli ska springa vår jubileumstjejmil, som vi ju laddat rätt ordentligt för, fixat fina tröjor till och t.o.m varit på träningshelg inför. 

2. Vi ska få gå på bröllop, något som jag ju över huvud taget tycker är bland det absolut bästa som finns och just detta har jag väntat länge på. Är så glad över att det nu äntligen blir av och över att jag har den stora lyckan att få bli bjuden. 

Så, plötsligt nu i veckan upptäckte jag det. De är på samma dag. SAMMA DAG. Av alla jäkla datum som finns. Hur är det ens möjligt?!

Den första tanken var att försöka fixa det. Jag började kolla upp tider för både start och vigsel och tänkte att jag kanske klarar det. Bara springa fort som fan, bli hämtad av Niklas, ha allting förberett och hinna till kyrkan. Men nej. Dels är det fysiskt omöjligt med de tider jag nu vet gäller och dels vill jag ju njuta hela den dagen. Göra mig iordning i lugn och ro, ladda för bröllopet, känna mig fin.

Så det är bara att inse fakta. Det blir ingen tjejmil för Larsson i år. Inget tioårsjubileum. Men det blir ett sjutusan till bröllop! Och hörde jag midnattsloppet?

Och förra

Lets Dance-premiär, joggtur, Super Saturday och lööövweekend med han som jag älskar. Vila, mys, promenader, prat, skratt, goda måltider och kärlek. Åh vad de är guld värda dessa helger som vi försöker unna oss någon gång per år!

Wow, var helt tagen efter årets första danskväll! David, min Tilde (åh vilket proffs hon är, denna fantastiska människa!), Jesper Blomqvist, Samir, Anja och, inte minst, Stina. Detta blir så bra!

'

Mot Lövstabruk!

Såå fint hus och rum!

Sa jag älskar?

Mellomys!

Skulle ta en bild på Mariette, men lyckades först bara ta denna. En freudiansk felplåtning, som min käre man kallade det :)

Fantastiska Zara Larsson!

Natti natti och God morgon!

Över och ut!