Tog en av mina vanliga bloggrundor och fann väldigt mycket bra att läsa idag. Först gluttade jag in hos Alex Schulman, som för närvarande befinner sig på Kanarieöarna med sina tjejer. Jag ska inte säga att jag odelat sympatiserar med allt vad den mannen gör och har gjort, men jag tycker mycket om det han skriver och sättet han gör det på. Framför allt nu sedan han fick Charlie, men även tidigare. Och hans sommarprat i somras ska vi inte tala om. Magiskt! Hur som helst, idag satt han och och funderade över hur fort tiden går och hur skrämmande det är. Känner så väl igen hans tankegångar. Hur man på ett sätt självklart vill att ens barn ska växa upp till lyckliga, starka, vuxna individer och klara sig på egna ben, och hur man samtidigt bara vill hålla dem kvar och få finnas nära dem alltid. Usch så kluvet det är...Här kan ni läsa hans fina inlägg.
Gick vidare in till Tvillingmamma Jenny som berättade att "Jag saknar dig, jag saknar dig" av Peter Pohl ska bli film. Jag blev alldeles till mig, då detta är en av de starkaste böcker jag någonsin läst. Den bygger på en sann historia om två enäggstvillingar, där den ena plötsligt dör och den andra sedan måste leva vidare på egen hand. Minns att jag i tonåren låg och sträckläste boken ända fram till gryningen med tårarna strömmande nerför kinderna. Sedan gick jag upp till min lillebrors rum och bara stod och tittade på honom när han sov, fortfarande gråtandes... Då hade jag ju inte ens enäggstvillingar själv. Hur jag nu ska klara av att se filmen är en gåta.
Inne hos Kim blev det ännu mer att tänka på. Hon och hennes man har ju gått igenom en hel del för att få sin lilla Edie, och idag skrev hon om hur hon ibland har kunnat känna sig avundsjuk och missunnsam mot de som kunnat bli gravida hur som helst. Sådana som jag.. Jag har ju som sagt aldrig själv varit i den sitsen, men har ändå full förståelse för att hon och andra känner så. Det måste vara överjäkligt jobbigt emellanåt. Jag kan nästan få dåligt samvete istället över att vi haft sådan tur att få våra fyra fina underverk utan att ha behövt kämpa ett endaste dugg för det. Har ju nästan gjort dem med almanackan i hand... Det är ju givetvis inte meningen att man ska gå omkring och känna så heller, men är hur eller hur så innerligt glad och tacksam över att de finns!
Avslutade hos Skolfröken där det blev info av det mer lättsamma slaget. Faktiskt inte av henne själv denna gång, utan av en tjej i kommentarsfältet som tipsade om att Beverly Hills 90 210 - Bevvan- nu går i repris på tv4+ om dagarna. Oj oj oj! Vet en som kommer ta en och annan nostalgiglutt på Brandon, Brenda, Dylan, Kelly, Donna och alla de andra...
Efter dessa mer eller mindre seriösa små betraktelser lämnar jag bloggen för idag. Ser fram emot en mysig kväll med falukorv i ugn, Halv åtta hos mig (även om klockan hann bli bra mycket mer än så nu pga teknikstrul) och Mästarnas Mästare. Det blir bra det. Må så gott!
2 kommentarer: