Vi kan vara ute!!

Ja jag vet att jag tjatar, men jag är så himla glad över det! Niklas har satt upp ett provisoriskt räcke runt verandan, så nu kan vi lugnt vara där ute utan att behöva oroa oss för stup, brännässlor, bilar och annat otyg.

Lite hörsel på det här så skulle jag joddla av lycka...

Mors dags-mys

Saker jag älskar:

1. Min familj. Min man och mina barn. De är fantastiska, och jag är så glad över att de finns, att de är mina.


2. Sommar, sol och värme.


3. Grillad mat.

Ikväll, som en mors dag-present, har jag fått njuta av en kombination av de tre. Vi har invigt nya altanen med en helt fantastiskt mysig och god familjemiddag -  suttit i solskenet i nya stolarna, packat upp och grillat på nya grillen och bara varit. Tillsammans. Underbart!

Jag har inte mycket pengar, men jag är väldigt rik. Det betyder allt.

Mustaschkampen är avslutad!

Då pratar jag dels om den som drivits av Robban och Gert mot prostatacancer, men framför allt om den som den senaste tiden utkämpats mellan Niklas och Linda.

Du kan pusta ut nu hjärtat, den är borta!

Igår...

Idag!

Fotboll, feber, kalas och lite schlager

Oj. Gårdagen var en fullspäckad dag, minst sagt. Kalasförberedelser från arla morgon till sen eftermiddag, paus för fotbollsmatch i regn och så slutligen del två av ett hejdundrande ettårsfirande. Tyvärr blev Ludvig och Viktor hängiga under dagen, mest Ludvig som visade sig ha hög feber precis innan gästerna skulle komma, men det hindrade dem inte från att hålla igång till långt efter midnatt. De sov visserligen ett tag under förkvällen, men satt sedan glatt med och tjoade och klappade händerna under schlagerfestivalen.

Idag är det fortsatt snoriga näsor och kinkiga prinsar, men solen skiner och det är en strålande vacker dag! Får se vad vad den har att bjuda på. Min förhoppning är att vi ska kunna få till en mysig mors dags-middag ute på fina verandan. Som sagt, vi får se... Trevlig söndag!

Tro´t eller ej...

...men ikväll har jag varit iväg hemifrån. På trevligheter. Ensam. Det var inte igår.

Jag har, tillsammans med de andra instruktörerna, varit hemma på middag hos Marie och Bengan, cheferna på gymmet. Jag velade fram och tillbaka under hela dagen hur jag skulle göra, med tanke på att jag fortfarande mår skrutt och inte hör så bra. Och även om just den biten faktiskt var lite jobbig, det var svårt att hänga med i allt sorl, så är jag med facit i hand väldigt glad över att jag åkte dit. Jättegott och trevligt var det, och så kul att få sitta och prata med alla och se dem "civila", dvs utan svettiga träningskläder.

Nu ska jag ta och förbereda lite inför morgondagen, då är det nämligen kalasdax igen här hemma. Vi valde att dela upp tjocka släkten lite, både pga platsbrist och för killarnas skull, så imorgon blir det Niklas sida som kommer hit. Jättetrevligt. Ska sätta mig och författa en härlig liten lista, sedan blir det sängen. Natti natti!

Redo för sommaren!

...i nya soldräkterna ví fick av mormor i födelsedagspresent

Suck...

Sedan ett par timmar tillbaka sitter jag och kämpar med ett brev till föräldrarna i min blivande klass. Varför ska det vara så himla svårt? Jag vet ju vad jag vill ha sagt och jag tycker ju verkligen om att skriva. Ändå blir det så gott som alltid så här. Det bara går inte. Varje ordval känns fel, varje formulering krystad. Vrider och vänder på varje liten detalj i det oändliga. Måste få det helt perfekt. Blir så trött på mig själv...

Lycka är...

...att ha en svärmor som bryr sig. Om många. Om mig. Tack Eva!

Hur det gick med mitt mål att komma i form innan pojkarnas födelsedag?

Nu ska vi inte vara såna...

Ta istället och kolla in vår schyssta lite mer nästan alldeles färdiga veranda. Plus världens sötaste små prinsar. Finfin kombo. Och bra mycket trevligare att både tänka och titta på än rubrikens tråkighet!

(Hade kunnat bli ännu finfinare om killarna varit sugna på att sitta stilla och bli fotade istället för att direkt sätta fart mot varsin avgrund, vilket gjorde att mamman fick springa sig blå och raskt bestämde sig för att gå in igen i väntan på räcket...)

Önskar er alla en riktigt härlig torsdag! Kram kram!

Har jag sagt att det är lite mycket nu?

Det är det. Med förkylning från hell, "dagen efter-trötta" barn, alldeles för mycket att tänka på med en skalle som inte funkar och så, sist men inte minst, detta:

Taget alldeles nyss. Långt va? Stort va? Fint va?

Var rädda om er!

På utflykt med Amandas klass.

 Här i Kungsträdgården.

Födelsedagen i bilder

Den obligatoriska födelsedagsbrickan

Killarna tittade förvånat på oss när vi samlades i sängen allesammans och började sjunga och ha oss. Så brukar vi inte riktigt ha det om morgnarna...

Inte heller brukar man få vällingflaska med fina presentsnören eller majskrokar till frukost. I sängen. Men det var ju himla mysigt!

På första parkett när mamma bakade och fixade.

Finskjortorna på!

Gästerna bjöds på korv med bröd...

...och tårta såklart! Prinstårta x 2.

Det var inte helt fel att få smaka på sådana godsaker för allra första gången.

Men lite kladdigt var det allt...

Ludvigs och Viktors ettårsdag är snart till ända. Det har varit full fart från morgon till kväll, med massa godsaker, härliga gäster och superfina presenter. Nu sover killarna sedan lite mer än en timme tillbaka, och mamman ska snart krypa till sängs hon med...

Tusen tack alla för en fantastisk dag!!!

Om när prinsarna kom till världen

Efter 38 fullgångna veckor och en lång och tung väntan hade det så äntligen blivit dags för oss att få träffa våra efterlängtade små killar. Det var måndagen den 25/5-2009, och vi hade fått tid för igångsättning kl 9.45 på Huddinge sjukhus.

Vi kom in och fick träffa en läkare som började med att säga att de skulle se OM det skulle bli igångsättning eller ej. Då höll jag på att bryta ihop totalt, vi hade ju ställt in oss på att det var dagen D, förberett Rasmus och Amanda och fixat allt praktiskt runt omkring.

Hon gjorde en undersökning och som tur var visade det sig att jag var redo för förlossning. Vi fick veta att vi skulle vara tillbaka kl 12.30 för håltagning av hinnorna och så småningom värkstimulerande dropp.

Så det var bara att knalla iväg en stund och invänta det som komma skulle. Jag och Niklas satte oss i solen och åt lunch och fikade tills det var dags att gå in igen.

Vi fick komma in på ett förlossningsrum och träffa vår barnmorska, som visade sig vara världens gulligaste. Ctg kopplades på. Allt var bra med killarna och båda låg som tidigare med huvudet neråt.

14.20 tog de hål på fosterhinnorna och ettans (Ludvigs) vatten gick. Värkarna började så smått komma igång. Drygt en timme senare satte man in dropp, som sedan höjdes gradvis under dagen. Trots att värkarna blev kraftigare och kraftigare och kom allt mer regelbundet, så var de ändå inte mycket värre än alla de förvärkar jag dragits med senaste månaden. Jag upplevde eftermiddagen som väldigt seg och tyckte att de gott kunde ta och vrida på droppet lite mer rejält på en gång... Tyckte det var jobbigt att inte kunna vara med och påverka förloppet något, då jag ju var fastkopplad hela tiden och inte kunde vara uppe och röra mig som jag ville.

Fram till att jag var öppen 6 cm, 19.30 ca, var det hela helt överkomligt. Då började det dock bli rejält jobbigt, så då åkte den efterlängtade lustgasen fram.

Jag stod framåtlutad mot sänggaveln och andades i masken fram till 20.30 ca, då det helt plötsligt kändes riktigt tufft. Barnmorskan undersökte och sa att jag endast var öppen 7cm. Vis av erfarenhet tänkte jag att det nog inte var så lång tid kvar ändå...

Kl 21 kände jag att jag ville börja krysta, och även om barnmorskan inte riktigt trodde mig så kollade hon igen. Då var jag öppen 10 cm. Vid det skedet var hon ensam inne i rummet med oss och ingen var riktigt beredd, så Niklas fick kasta sig på larmklockan och tillkalla hjälp. Helt plötsligt blev det ett nedra pådrag! Rummet fylldes med folk och alla sprang om varandra. Dels är det ju från början ett helt team med vid en tvillingförlossning, dessutom var vi mitt uppe i ett skiftbyte och självklart ville både vi och gänget som varit med hela dagen att de skulle få vara med om finalen. Så det var dubbel uppsättning personal där inne. Vid det här laget var jag helt väck och tyckte inte lustgasen hjälpte mycket alls. Dock var jag tydligen jättenoga med att börja ta alla nyinlända människor i hand och presentera mig med fullständigt namn. Mitt under utdrivningsskedet! En av tjejerna sa skrattande efteråt att hon arbetat i 23 år och aldrig varit med om något liknande förut

21.05 kom första krystvärken och 21.11 var "Piff", dvs Ludvig ute. (44cm, 2585g). Han kastades raskt till Niklas, som helt plötsligt stod där alldeles övergiven i ett hörn med en ny liten människa i famnen. Alla andra fokuserade nu på bebis nummer två. Jag var fortfarande som i en annan värld och hann bara få bekräftat att allt var bra med Ludvig och att han var väldigt vacker.

Flera stycken kastade sig på min mage, men tyvärr hann de inte hejda "tvåan" (den spjuvern!) från att snurra runt en sista gång och hamna i tvärläge.Jag visste sedan innan att detta lätt kan hända under en tvillingförlossning och i värsta fall leda till akutsnitt, så jag hann bli rätt orolig då jag förstod att något var fel. Hann dock inte fundera så mycket mer på det, för nästan direkt drog krystvärkarna igång för fullt igen. Knappt hann de snurra runt "Puff" innan han kom utfarande med rumpan före och hinnsäcken kvar (segerhuva, därav namnet sedan!). Bm rev sönder hinnan och Viktor stack ut huvudet och började skrika, 8 minuter yngre än brorsan och lika bedårande underbar (44cm, 2190g).

Sju timmar tog det allt som allt och med facit i hand var det en jättesmidig och bra förlossning, även om det blev lite väl intensivt där på slutet.

Lycka. Kärlek. Dubbelt upp!mm

Ja så gick det till, den där soliga vackra dagen i maj då jag blev världens lyckligaste och stoltaste fyrabarnsmamma. Idag är det ett år sedan. Otroligt.

Dan före dan

2009-05-24:

"Har återigen fått en hel natts sömn (har inte vaknat en endaste gång, inte ens varit uppe och kissat!) så idag leker livet. Börjar bli lite lätt schizat det här...

Ska dock ta det väldigt lugnt idag och bara ladda batterierna, vi går omkring som på små moln och försöker ta in att vi förhoppningsvis har våra små hjärtan hos oss imorgon.. Känns helt sjukt på ett sätt, som att vi ska åka och hämta hem en möbel eller något..."

2010-05-24:

Ja hörrni... Ett år senare och i väntans tider igen, fast på ett helt annat sätt. Nu väntar vi in att få fira våra fantastiska killar på deras första födelsedag!

Dagen har varit hysteriskt full av förberedelser av alla de slag. Ludvig och Viktor har inte varit på sitt allra bästa humör, plus att jag stundtals mått rätt visset, så det har inte varit det lättaste att få något gjort. Men vi har hunnit handla, tvätta, baka och städa en del i alla fall. Mamma var snäll och kom över nu på kvällen, så då gick det lättare att fixa lite. Resten får jag ta i morgon.

Roligast av allt på dagens schema var att vi var hem till Vroni och klippte killarna. Så himla fina blev de, och de såg så stora ut på en gång! Lustigt nog blev de även genast mycket mer lika varandra. Gulliga Vroni hade också köpt fina presenter till pojkarna - varsin vattenkanna. Tack!!

Niklas har kämpat på med verandan, med mycket god hjälp av snälla Sofia och Andreas. Det är inte riktigt klart, men snart. Det kommer bli så fint!

Nu har klockan tickat iväg medan jag skrivit, t.o.m. så pass att det redan hunnit bli 25:e... Men jag bortser från det och säger god natt och på återseende "i morgon"!

Viktor, nyklippt och fin

Och Ludvig likaså

Titta så fina paket och kannor!

Långt gånget

Kolla så långt de har hunnit i helgen! Och kolla så stort det kommer bli när det är färdigt sedan! Underbart!

Niklas har slitit hela helgen, höll på tills det var kolsvart ute igår kväll. Och världens bästa Petrus har ställt upp och hjälpt oss långt mer än han egentligen haft vare sig tid eller ork till. Vet inte hur vi ska kunna tacka honom... Idag kommer Niklas kompisar Andreas och Sofia hit och hjälper till (med att tralla, som han uttryckte det, valde att inte gå närmre in på det...).

Ludvig och Viktor har tyckt det varit jättetråkigt att de inte fått gå ut någonting på baksidan på hela helgen. Vänta bara tills det är klart, killar!

Trött

Är så fruktansvärt trött... Har den senaste veckan lidit av en väldigt obehaglig lockkänsla i öronen, mest det högra, Hör jättedåligt och känner mig lätt borta mest hela tiden, som om jag gick omkring i en stor bubbla. Kan inte avgöra själv hur högt jag talar - på gympan i onsdags var jag tvungen att dubbelkolla med gruppen flera gånger gällande volymen på både musiken och min röst...

Trodde först att det var vaxpropp, men efter att ha provat med Revaxör utan resultat plus att det även började trycka på allt mer över ögonen så insåg jag till slut att det är bihålorna som spökar igen. Var till doktorn igår och fick penicillin och avsvällande tabletter, nu kan jag knappt bärja mig tills de börjar verka. Håller på att bli knäpp av att ha det så här!

Värst är att jag känner mig så trött och inte orkar ta tag i allt som måste fixas med. Vill ju hinna göra fint och baka och fixa inför pojkarnas kalas, hoppas hoppas hoppas att jag ska känna mig piggare imorgon!

Ännu en återblick

2009-05-23:

"Ironiskt nog mår jag rätt så bra just nu. Har sovit bra de senaste nätterna, halsbrännan har lagt sig, har inte haft så mycket förvärkar på ett par dagar.. Det enda är att magen är så otroligt spänd att det känns som om bebbarna ligger precis alldeles inunder huden på mig. Tror att jag ska krossa dem vid minsta rörelse, framför allt när jag lägger mig i sängen. Har också känt en näst intill förlamande trötthet de senaste dagarna och vilat massor, så jag hoppas att det är kroppens sätt att ladda.

I förrgår klarade vi av mammas födelsedag, en av de få dagar jag inte ville att de skulle komma, om jag nu fick välja. Och igår arbetade min man sin sista dag på 2 1/2 månad.

Sängen är bäddad, väskan är packad (sedan läääänge), vi är så redo som vi kan bli. KOM NU KILLAR!!"

Det regnar...

...vilket på ett sätt är ganska mysigt. Om det inte vore för att:

1. Det kommer snälla människor hit idag för att hjälpa oss med verandabygget, som påbörjades på allvar igår. Vet inte alls hur det blir nu...


2. Jag igår kväll, när vi kom hem, övervägde att ta in tvätten som hängde på tork och lät bli för att jag tänkte att den kanske var lite fuktig av kvällsdaggen. Ha!


3. Solfilt och lite annat smått och gott ligger kvar ute på gräsmattan.

Men, som sagt, annars är det lite småmysigt...

Åh det är skönt, när mitt Stockholm är grönt...

 Sakta gå hem genom stan.

Lönnmord?

Mina senaste hatobjekt, sedan myrorna ju äntligen "flyttade ut", är alla de miljarders små jäkla lönnskott som slagit rot precis överallt i hela vår trädgård. De finns i gräsmattan, i rabatterna, i mina krukor, ÖVERALLT! Och fast jag plockar, plockar och plockar så hittar jag bara fler. Jag blir så trött. Om jag hade velat bo i en lönnskog så hade jag gjort det! Nu tror jag ju tyvärr inte att dosor hjälper mot träd, men det finns väl andra sätt...

Brummelibrum, tralala... 

Här är mamman.

Här är en av bebisrackarna.

Och han är inte ensam! Där kan man snacka om att jag ligger i lä med att yngla av mig...

Myskväll

De är hemma nu. Hos mig.

Både Rasmus och Amanda hade haft det jättebra och var nöjda med sina resor. Superbruna, supersnygga och supertrötta dök de upp. Jag blev så klart jätteglad att se dem, men frågan är om inte småbröderna blev gladast.

Rasmus och hans kompisar hade, enligt en mycket säker källa, inte sovit så värst mycket inatt, så han har legat däckad på soffan mest hela kvällen. Men Amanda och jag har varit ute i trädgården en lång stund med Ludvig och Viktor. Vi hittade vår gamla rutchkana - mycket uppskattad av killarna!

Nu sover de små och vi myser med glass framför "Talang". Ser fram emot fantastiska "Modern Family", som börjar om en liten stund.

Hoppas ni också har en trevlig fredagkväll!

pp

Ensamma hemma

Det vore kanske fel att säga att det är helt fridfullt när man är ensam ett par dagar med två ettåringar, men faktum är att det har känts ganska lugnt. Just att vi inte har haft några tider att passa, eller några andra att anpassa oss efter, har varit rätt befriande. Igår var vi på vårdcentralen och bvc, vi var ute en massa, sov jättetokiga tider och tog t.o.m. en kvällspromenad just den tid då det vanligtvis är middag, läxor och diverse aktiviteter att rätta sig efter. Hoppade in och tog en snabbfika hos fina Michaela, Andreas, Eyla, Alva och Edin. Åt en sen middag med mamma. Mysigt!

Idag har vi mest bara skrotat runt här hemma - vattnat blommor, vattnat pojkar, fixat med tvätt och förberett middag. Om en stund är det dags att åka och hämta de andra och det ska bli så härligt att få hem dem! Niklas ska visserligen bort på personalfest direkt, men en liten stund hinner vi ses. Sen blir det fredagsmys med mina barn. Alla fyra! Underbart!

Av allt det makalöst vackra i vår trädgård just nu...

... är väl ändå detta allra vackrast?!