Lyckan i...

...att han är hemma igen. Och i att få ta en promenad till världens finaste mamma som, tillsammans med brorssonsprins, förbereder och bjuder oss alla på högklassig italiens middag. Så fint på så många sätt. Tack!

Lyllos mig!

En vanlig onsdag på Långbro Värdshus.

Gott i glas och på fat.

Med tre favoritmänniskor.

Bra grej. Mycket!

Fars dag 2017

I fredags aw-öl med några av de bästa. Som jag nämnt har det varit en tuff höst och även om jag/vi någonstans börjar se ljuset så finns det saker att gråta, ha ont i magen och oroa sig över. Tro mig. Det var guld värt att få ses och verkligen prata av sig en massa. Ösa. Kräkas. Kämpa.

Så idag, fars dag. En dag med god mat och dryck och en massa kärlek från morgon till kväll (även en del kaos så klart, vi har ju varit alla hemma och dagen har varit lång...). Vi började med en rejäl mysfrukost/-brunch (var går egentligen gränsen, funderade vi över idag) och avslutade med middag tillsammans med pappa/morfar och Birgitta. Eller nej, avslutet kom sedan. I form av ett tal som min lilleputt, helt på egen hand, suttit och knåpat ihop och sedan höll för sin pappa. Så fint, tal är ju bland det absolut finaste jag vet!

Nu tackar jag den här helgen med tre starka hej. Hej, hej, hej!

KÄRLEK!!!

Om Darin och lille soppen

I perioder så drömmer jag väldigt mycket om nätterna. Alltså drömmar jag minns. Genom åren har jag haft en hel del ganska konstiga drömmar och ofta väldigt starka.Vissa har visat sig vara obehagligt sanna medan andra varit just bara konstiga. 

Som den gången då jag drömde att hela min tillvaro slogs i spillror då både allt jag ägde, min identitet och barnen togs ifrån mig. Efter skräckfyllda timmar visade det sig vara svärmor Eva och Niklas kusin Danne som låg bakom det hela och tillsammans planerade att föra mina barn "långt bort i väster". Detta har roat min familj oerhört under åren och förs fortfarande på tal då och då. Jag kanske ska tillägga att just den inte hör till kategorin sanndrömmar (eller?)...

Eller som då jag, i vuxen ålder, kissade i sängen efter att i drömmen ha deltagit i en kisstävling. Jag satt i en stor trätunna fylld med vatten mitt på ett torg (mycket likt det lilla torg på Hägerstensåsen där jag bodde på den tiden). Runt omkring mig stod en stor skara människor och hetsade mig genom att skalla "Kissa, kissa, kissa!". Tydligen gick det ut på att på få vattnet i tunnan att rinna över genom att, så att säga, fylla på lite till. Och trots att jag tyckte att det kändes oerhört jobbigt och skamfyllt och trots att jag minns att jag verkligen tvekade in i det sista så kunde jag till slut inte stå emot trycket, i dubbel bemärkelse. Den känslan då jag strax efter vaknade glömmer jag aldrig. Och den drömmen pratar jag inte lika mycket om...

Min senaste anmärkningsvärda dröm är nog en av de konstigaste men också absolut roligast av dem alla. Fortfarande skrattar jag högt när jag tänker på den och fortfarande dras den upp då och då av andra som hört om den. Jag minns inte exakt när det var jag drömde den, men tror att det måste ha varit för ca två år sedan, i samband med när Darin var med i tv-programmet "Så mycket bättre". Jag tänker också att jag måste ha inspirerats av filmen "Hunger Games" i kombo med Agatha Christies läskiga berättelse "Och så var de bara nio". För exakt så är känslan, som jag minns den...

Det hela handlade om att vi var ett sällskap med blandade människor som satts tillsammans på en liten ö någonstans. Jag minns inte alls vilka fler som var med, men jag minns att Darin var det. Av någon anledning var vi med i någon slags utmaning/tävling - en mycket spektakulär sådan. Det handlade nämligen om att försöka ta död på de andra och att klara sig ensam kvar (sa jag inte Hunger Games?). 

Allt började med att alla fick dra varsin, jättehemlig papperslapp med ett namn på. Personen på lappen var den som man skulle ta livet av. På min lapp stod det Darin, och från den stunden kretsade nästan allt kring att planera, följa efter och med alla medel försöka göra sig kvitt honom. Men - samtidigt var det ju också precis lika viktigt att försöka skydda sig mot den som dragit mitt namn och alltså var ute efter MIG. Jag visste att det var någon i sällskapet men inte vem. Osäkerheten, ångesten och den oerhörda stressen kring det är nästan det jag minns starkast från drömmen. Att hela tiden vara på min vakt, behöva ha ryggen fri och inte veta vem av de andra som var ute efter mig. Att inte kunna lita på någon. I efterhand har jag funderat mycket på om den biten kan ha haft någon särskild betydelse. Var det något som var extra jobbigt just då, kände jag mig otrygg på något sätt? Jag minns inte. Men vet ju att jag stundtals tvivlar väldigt på andras bild och uppfattning av mig...

Hur som helst så kom vi till den punkten att jag hade lyckats lura med mig Darin upp på en hög klippavsats. Han stod fångad i en fälla, med ryggen mot avgrunden och med havet bakom sig. Skrämt backade han långsamt steg för steg och jag gick efter, redo att knuffa honom bakåt. Men, så hände det. Precis när jag tog fram mina händer och satte dem i bröstet på Darin, tittade han på mig på stora ögon och började prata. Med blicken fäst i hans ansikte såg jag hur hans mun rörde sig när han allvarligt såg på mig och sa... "Det svider på soppen...". 

Jag minns hur jag kom av mig helt, förvånat stannade upp, stirrade på Darin och nästan med ett skratt frågade "VA? VAD SA DU?". Då hörde jag det igen. Tydligare och ändå liksom långt bortifrån. "Mamma, det svider på soppen. Jag har kissat!!"

Japp. Det var Ludvig eller Viktor som stod bredvid och försökte skaka liv i den sovande mamman. En pojke som kissat i sängen och som, ja, hade lite svid på "soppen". 

Så oerhört sjukt hur det kan bli. Och just att det var så verkligt, jag kan riktigt se framför mig hur det var Darins mun som formade de där orden, då jag uppenbart befann mig någonstans mellan sömn och vakenhet. Ja, ett mycket roligt minne är det i alla fall. Av Darins och hans lille sopp. 

Bild: Helsingborgs Dagblad

Min bror

Har jag sagt någon gång att han är bäst?

Det är han.

Grattis Maja!

När svägerskan ber att vi ska skippa bil till och från kalaset för att hon vill prova nya champagnedrinkar att bjuda på. När man då tar en lång, härlig promenad och på vägen stannar till en stund hos morfar Kurt och mormor Sonja. När man framme sedan får njuta inte bara av de goda drinkarna utan även av fantastisk middag och en urtrevlig kväll med favoritmänniskor och många skratt. Ja då är livet rätt fint ändå. 

Fredagsmys när det är som bäst

Packade in tacomiddag, mamma och prinsarna i bilen och drog ut till lilla farmor i Uppland Väsby. Snacka om fredagsmys. Trevlig helg på er alla!