Tidig lördag morgon

Bläddrar, planerar, inspireras, skriver veckobrev, andas, kurerar ont bröst och försöker få tillbaks borttappad röst.

Helgfrid.

Bra början på helgen...

När klockan är 15.20 och man är sen och stressad redan från början. Och bilen är på plats på jobbparkeringen. Men bilnycklarna ligger hemma. Och sönerna ska hämtas på sin skola, köras hem för omklädning och sedan vara på innebandyträning kl 16.00.

Sådär...

Det är då man tackar sin lyckliga stjärna för att:

1. Det finns hjälpsamma föräldrar till andra små skol- och innebandymänniskor som hoppar in och tar med även mina till hallen. 

2. man är en jäkel på att gå ruggigt snabbt.

3. man har världens bästa lillebror som hämtar upp och skjutsar flåsande, svettig storasyster sista biten tillbaka till skolan.

Det gick bra. Jag kom på plats, killarna kunde byta om och jag fick sitta och andas en stund under träningen. Nu har vi kommit hem och ätit god fredagsmiddag ihop med Amanda och E. Snart fredagsmys med Lets´dance, kaffe och soffhäng. Som jag längtat. 

Låt långhelgen börja på allvar!

Uppdatering:

Vilken Let´s Dance-kväll! Vilka par! Det har nog aldrig varit så många bra par så här långt in i tävlingen (även om jag fortfarande sörjer att Samir fick lämna alldeles för tidigt). Wow! Och nu var det faktiskt helt rätt att fantastiska Stina fick åka. Heja Anja och Jesper!

Dagens utmaning

Att tokhes och kraxande som en kråka leda teaterrepetitioner och sångträning med 72 barn.

Vi fixade det!

Det händer grejer!

ÄNTLIGEN!!!

Bättre

Efter en riktigt tuff gårdag var detta en ljuvlig syn att komma upp till imorse. Nu kör vi ny dag och nya tag.

Trevlig onsdag på er i ruggvädret!

Dagens känsla...

Härliga april....

Vad mor och dotter gör vid 23-tiden sisådär en vanlig måndagkväll i slutet av april?

Tja, fixar lite bara...

Pepp!

Börjar dagen och veckan med sol, chiapudding, lyckad lämning och en dejt med stången. Hörde jag nu jäklar?

Trevlig måndag på er!

Helgen

Wow. 

Som vanligt har det varit fullt upp och full fart, och ändå inte. Utebliven 40-årsfest på lördagen gjorde att vi fick en massa timmar över som vi inte räknat med, och jösses som jag utnyttjat de timmarna. Idag har jag haft en sådan där dag då jag verkligen hunnit hur mycket som helst och känner mig så himla nöjd. Ett litet smolk dock, som alltid. Skoljobbet. Det spelar ingen roll hur mycket jag gör, jag hinner ändå inget. Och nu när jag prioriterat annat hamnar jag genast efter och får ångest. Skrutt. 

Nåväl, ny vecka imorgon, då får jag itu med jobbet igen. Nu väljer jag att vara nöjd med helgen som varit och allt som hunnits med på hemmaplan. Jag har: 

* på fredagkvällen, tillsammans med ett gäng föräldrar till, anordnat klassdisco för Ludvig, Viktor och deras 26 klasskamrater. Dans, spring, skratt, skrik, ballongkrig och popcorn överallt - precis som det ska vara alltså. Superlyckat! Efteråt köpte vi med oss sushi hem, åt medan vi kollade ikapp en liten stund på Let´s Dance och sedan sov jag. Bom!

* lördagstränat med bästa gänget. Jag har återigen haft en period då kroppen varit för tung och otränad och jag som följd haft ont lite överallt. Det har jag ju i stort sett jämt, men nu har det varit illa. Nu jäklar är det bra kost och träning som gäller. Heja mig!

* varit på shoppingtur med Luddepudd, bara han och jag (pojkarna kivas som katt och hund just nu och vi försöker dela dem åt så mycket vi bara kan. Ge mig styrka!). Han på BR, jag på Panduro och Zetas. Win win!

* handlat jord, gödsel och lite vårblommor och äntligen haft tid och ork att börja ta tag i trädgården. Hade visserligen krattat och vårfixat redan innan, men nu blev det äntligen lite fint i krukor och rabatter. Vi har också tagit fram altanmöblerna och gjort iordning samt hunnit njuta därute i vackra vädret. Så mysigt!!

* börjat fixa till ett spännande projekt på vår lite smårisiga uppfart. Håll tummarna för att det blir bra!

* pga att festen jag nämnde inte blev av (Niklas har haft problem med magen till och från i veckan och blev på lördagen sämre igen) haft lördagsmys med två prinsar och en kung. 

* ätit god helgfrukost med samma trio. Extra lyxigt att kunna lägga upp och servera i egengjord keramikform!

* planerat massor inför min 40-årsfest. Jag tror ta mig tusan vi är på banan och att det kan bli riktigt bra!

* börjat med vårt nästa renoveringsprojekt inomhus. Nu är det korridoren som ska rustas upp och bli fin.

* lagat min ljusstake så att den förhoppningsvis ska hålla.

* hunnit med inte mindre än två dopp i bubbelpoolen. Sista gången, nu ikväll, en lång stund tillsammans med världens finaste tjej. Mys!

* njutit av god söndagmiddag, då vi för första gången testade tacos på kycklingfärs. Urgott!

Mammas fina discoprinsar!

Kolla min senaste rabatt som jag ju lade ner så mycket både jobb, tid och pengar på förra året. Allt är på väg upp igen, vilken lycka!!

Fint va?!

Nu vet vi, 2

Fick hämta mina keramiksaker hos Systrarna Blom igår, och är så himla nöjd (och imponerad av mig själv :)). Tyvärr hade min väggljusstake, som jag lagt ner mest jobb på och ju var mest förväntansfull inför, fått en stor spricka i slutbränningen, så det är jag lite ledsen över. Men men. Jag ska försöka fixa till den och tror den går att använda ändå. 

Så fantastiskt roligt har det varit! Tack duktiga, trevliga Systrarna Blom. Tack världens bästa Emma. Och inte minst - tack alla fina barn och föräldrar för en helt underbar present ❤ ❤ ❤

Nu vet vi

De var från en av de mest fantastiska jag vet. 

Och , såklart, en av de få jag känner som inte har facebook :)

Tack snurriga, fyndiga, fina, älskade Fia. 

För blommorna och för att jag får ha dig!

Årets mysterium!!

Ett synnerligen angenämt sådant :)

Igår vid 19-tiden knackade det på dörren hemma hos oss. Niklas gick ner och öppnade och hann precis se en silverfärgad bil åka iväg. Utanför dörren stod en fantastiskt vacker blombukett. Utan kort och i en enliters plastkanna. 

Så himla rart, men också väldigt märkligt. Till vem, från vem??!

Har hört runt bland tänkbara "misstänkta" och även lagt ut "efterlysning" bland alla vänner på facebook men ännu har vi inte fått något svar. Jag håller på att bli knäpp av att undra över detta. 

Någon av er härinne som vet?

Känslan

...när maken är sjuk och lilla frun i och med det kan komma iväg på AW. Woop woop (och krya på dig, älskling ;))!

Känslan när frun/fröken tidigare samma dag fått denna hälsning skriven på tavlan i klassrummet. Lycka!

Här kommer det

Äntligen.

Det senaste året har jag och familjen inte mått så bra. Framför allt inte jag och Niklas och med det inte någon av oss. Det har funnits flera orsaker till det och vi har kämpat rejält på flera plan, men främst har det varit en sak som tyngt och påverkat oss något oerhört. Något som gnagt, skavt och inte givit oss någon ro.

I slutet av november, klockan tre en av alla sömnlösa nätter, skrev jag följande inlägg. Ett inlägg som jag aldrig publicerade. Ett inlägg med rubriken "Jag ljuger".

"Jag ljuger.

Egentligen beror det inte alls på trötthet, tidsbrist, stress och orkeslöshet.

Inte ett dugg på teknikstrul och brist på lust.

De sakerna finns där, men i grund och botten finns det bara en orsak till att hela vårt liv går på sparlåga och har gjort det länge nu.

Allt handlar om P.

Och vi håller sakta men säkert på att gå under."

Så var det. Att inte ha funnits där för en av våra bästa vänner och att inte ha haft kraft och ork att ta tag i det, det har varit fruktansvärt. För varje dag kändes allt bara värre och än mer övermäktigt, och så fortsatte det så i en enda stor, nedåtgående spiral. Att själv ha burit på den sorgen och haft denna värk i bröstet i över ett år, det har varit jättejobbigt. Att se Niklas lida och plågas så som han gjort, det har varit ännu värre. 

Som en följd drog vi oss undan, isolerade oss. Straffade oss själva genom att inte träffa några andra vänner (och knappt familjen) heller, för att det inte skulle kännas fullt lika elakt och hemskt. Vi hamnade i en enorm social svacka (även beroende på stress etc) och i mångt och mycket har vi det senaste året bara varit i vår egen lilla bubbla. För egen del har jag nästan bara träffat mina kollegor, knappt andra alls. Vi har heller inte haft lust och kraft att ta hand om vårt hus och trädgården, vilket varit ytterligare en stor frustration och ond cirkel.

Så vände det (och nu grinar jag igen).

Inför Ellas fest var både jag och Niklas väldigt nervösa. Dels inför att ge oss ut och träffa folk över huvud taget, men framför allt eftersom P är Mattes nära kompis. Vi har, pga skuldkänslor, undvikit att både träffa och prata med Ella och Matte i över ett års tid och nu var vi så rädda för att både de och andra på festen skulle döma oss och vara besvikna och arga. Vi bestämde oss i alla fall för att ta tjuren vid hornen, tacka ja och gå dit. Och så gjorde vi det.

Det gick bra. Bättre än bra. Både Ella, Matte och andra gäster var glada att se oss, det var jättehärlig stämning och allt var bra. Vi slappnade av, pratade med folk och hade trevligt. 

En bit in på kvällen skulle jag gå in i köket, gick förbi hallen och tvärstannade. Där, innanför dörren var plötsligt en rullstol. Där var Petrus. 

Jag går inte in på allt i detalj, men det var en fantastisk kväll. Den bästa på mycket, mycket länge. Jag grät, Niklas grät, vi alla kramades massor och pratade ännu mer. Framför allt Niklas och Petrus blev sittandes i köket och pratade i timmar. Själv kom jag in lite då och då och hoppade in i samtalet. Fick t.o.m skutta upp i Petrus knä och sitta där ett tag och bara njuta. Lyckokänslan i det :) 

När Petrus sedan skulle åka hem följde Niklas med honom ut till den väntande bilen. Innan de skiljdes fick han ett uppdrag: om han menade allvar med att återknyta kontakten hade han en vecka på sig att höra av sig till Petrus igen. Niklas åkte dit redan dagen efter.

Nu har det gått några veckor och allt har blivit så bra. De två har träffats flera gånger. Fikat, varit på fotboll, pratat, hängt. Det är så underbart att jag knappt kan beskriva det. En sådan oerhörd lättnad. Vi börjar hamna på banan igen.

Viktigast av allt: Min man mår bra och är som en helt ny människa. Och det gör mig lyckligare än allt. 

På´t igen!

Först skolan, bara det liksom. Sista perioden inledd, 34 dagar kvar fram till sommarlovet. Galet!!

Ikväll var det sedan dags för mig och Emma att få komma tillbaka till systrarna Blom för att glasera alla våra saker. Jätteroligt var det även denna gång. 

Det visade sig att nästan allt klarat sig i ugnen och såg riktigt fint ut. Nästa steg var att välja (!) färger och sedan doppa och fixa till alla grejer inför slutbränningen. Nu är det bara att hålla tummarna för att de håller även i den.

På fredag vet vi. 

Nu är det hög tid att sova efter en otroligt lång första dag efter lovet. Skulle nästan behöva semester... Godnatt alla fina och sov gott. Det ska jag göra!

Ps. Hörde jag på´t igen? Jajemen!

Vårt påsklov

På lördagen packade vi in pojkar, väskor samt Lina och Maja och drog på road trip. 

Det var skönt att komma iväg och veckan i Båstad har varit trevlig, bra och njutbar. 

Den bjöd på strand,

lek i solen,

glass i Torekov (aningens kyligare än vanligt, dock),

lite (för lite) jobb,

(på tok för) lite träning,

en del vila och avkoppling

väldigt mycket god mat och dryck,

soff- och tv-mys

och även en hel del eget familjemys med läsning och prat inne på vårt härliga rum.

Vi avslutade med att fira Skånepåsk i dagarna två, innan vi på lördagen begav oss hem för att fortsätta påskfirandet i Stockholm, hela familjen tillsammans. 

Hur lyxigt var det inte att få komma hem och direkt bli bjudna på middag hos lillebror med familj? Mycket! Patrik hade gjort urgoda hamburgare och till dessert sin fantastiska glass med äppelpajssmak. Helt gudomlig!

Påskburgare - kan vara den bästa idén ever!!

Suddiga men glada. Och, viktigast av allt, TILLSAMMANS!!

Igår och idag har vi försökt landa här hemma. Jag har försökt jobba undan lite till, även om jag som alltid såhär sista kvällen känner mig trött, totalt blank och superstressad. Vi har också fixat en del både inomhus och i trädgården och försökt börja planera alla kommande projekt. Det börjar bli hög tid att sätta fart nu, om vi ska hinna allt vi vill innan sommaren!

Nu på kvällen har vi i "minifyran" ätit tillsammans i lugn och ro och sedan försökt komma till ro inför morgondagen. Har för första gången i mitt liv lagat älgstek (tack Fia & Fred för den!) med tillbehör. Mycket gott!

Tack lovet. Hej sängen. Nu kör vi igen!