Som det kan kännas ibland...

Som det känns rätt ofta...

Fantastisk tjej, fantastisk låt. Väldigt sann på så många sätt. Förutom det där med gitarren kanske.

Hur det gick?

Okej. Okej, men inte mer än så. Några grejer sålde vi och en del pengar fick vi in, men vi hade i stort sett lika mycket packning med oss hem som dit.

Jaja. Vi får hoppas på bättre lycka en annan gång!

Loppistajm

Så himla trött. Så himla nervös.

Imorgon loppis. På riktigt.

Riktig loppisplats, riktigt hyrt bord med klädställning, stol och hela baletten, riktiga kunder, förhoppningsvis riktiga pengar. Helst, men kanske troligtvis inte, riktigt riktigt mycket riktiga pengar.

Jäklar vad vi behöver det. Jäklar vad nervös jag är. Och trött.

God natt.

Så ska det se ut!

Är det någon som kollar på "Halv åtta..." just nu? Där snackar vi struktur, vilken tjej! Sitter här och blir alldeles till mig över henne och hennes listor. Och rosa pennor till på köpet. Lovely!

Snart är pausen slut, hoppas det blir gott också!

Uppdatering: Ja men det där såg väl riktigt bra ut? Kan tänka mig att prova alla tre rätterna. Och så lite segerhångel på slutet. Mycket trevligt program!

Årets första semla

... avnjöts här hemma i går kväll. Nybakad, med världens godaste mandelmassegucka, lättvispad grädde och florsocker. Helt underbart, tänk att något så enkelt kan vara så nedra gott!! Om det inte vore så att jag går upp i vikt bara av att kolla lite för länge på en semla skulle jag lätt trycka i mig minst en om dagen.

Men några till lär det väl i alla fall få bli innan säsongen är över  

Mmmmm....

Sjukt friskt

Ännu en dag i hemmets "lugna" vrå med två små juveler som är alldeles för pigga för att vara sjuka men snäppet för sjuka för att vara helt friska. Lite dagis förskola hade inte varit helt fel en dag som denna.

Men kan ni tänka er, dagen till ära visar svt dubbla avsnitt av julkalendern... Häpp!

Laktosintolerans?

Jag är på banan igen men pojkarna är fortsatt oroliga i magarna. Även storpojken, som också åkte på eländet igår kväll.

Den senaste tiden har vi börjat fundera så smått på om Ludvig och Viktor kanske är laktosintoleranta. De får ju så ofta problem med sina små magar, och efter att ha hört mig för bland vänner och bekanta samt sökt på nätet är det mycket som stämmer. De får båda två väldigt ofta diarré, har mycket gaser och har ju ända sedan de var små sovit väldigt oroligt om nätterna. Tänk om det är så att det helt enkelt är magarna som spökat så att de inte kunnat sova lugnt? Skruttarna... Det som jag tycker är värst, och som oroar mig mest är den vidrigt jästa lukt som kräkset haft då de varit magsjuka. Det luktar gammalt surt vin, som en riktigt äcklig fyllespya. Och fastän jag varit med om otaliga kräksjukor genom åren, både själv och med Rasmus och Amanda, så har jag aldrig tidigare känt just detta.

Det vi har märkt påverkar är just när de druckit eller ätit rena mjölkprodukter samt när de ätit mycket frukt. Nu har de fått sluta dricka mjölk till maten, vilket vi tycker hjälper, men vi ska nog prova att utesluta all mjölk ett tag för att se om det blir någon ändring. Först ska vi kontakta bvc och vårdcentralen för råd. Redan imorgon. Nu vill jag försöka hjälpa de stackarna och få ordning på det här!

Efter gala kommer kräks

Så blir det ibland. Så blev det hos oss inatt. Nu var det både min och Viktors tur att bli dåliga. En tuff natt följd av seg dag.

Återkommer när vi hämtat krafterna lite.

Underbart!

Mede och Frode.

Hahahahaha!

Nähä?

Och så gråter vi en skvätt...

Galornas gala

Sitter i sängen, har inte tid att gå till datorn. Guldbaggegalan. En stor dag på året. Så mycket värme. I love it!

Lillebror blir stor...

Lite FÖR stor, kan jag nog tycka ibland... Men men, detta är vad han vill och brinner för, så då får så klart storasyster peppa och heja på. Han kommer ju alltid vara världens finaste raraste lille pluttskruttbror, oavsett hur stora monsterlår och armar han lyckas bygga upp... Och oavsett vad jag egentligen tycker om själva kroppsbyggeriet, dieterna och allt annat han utsätter sin kropp för, så är jag så nedra imponerad över hans enorma kämparglöd, målmedvetenhet och envisa vinnarskalle, som ju präglat honom ända sedan han var liten. Har han bestämt sig för något så går han in för det till 100%, och gör det jäkligt bra. Bäst.

Nu har han börjat blogga också, bror min. Jätteduktig är han. Vill du följa hans resa mot mästerskap i New York och andra äventyr kan du kika här.

Här en bild från när Patrik deltog i Luciapokalen - 09 (tvåa från vänster)

Ja jag säger då det...

Kräknatt

Hann knappt somna igår innan Ludvig började kräkas. Hann byta lakan och kläder på oss båda lagom till att det var dags igen. Och igen. Så där höll vi på ett tag.

Mitt i alltsammans kom en mycket glad och lätt överförfriskad make hem efter trevlig utekväll. Han var väl värd en sådan kväll. Men han var inte till mycket hjälp under natten, om jag säger så...

Idag har vi en lugn dag i soffan. Alla är trötta och sega och mår lite halvvisset. Av olika anledningar...

Trevlig söndag!

Vinst med vinst

Ikväll var det så äntligen dags för finaste moster att få lösa in sin vinst!

En jättemysig spelkväll har vi haft - gott och trevligt som alltid. Och, ej att förglömma, toppat med seger i aftonens spel "Pop och rock".

En bra kväll. Tack och kram!

Veckobrevstajm - igen

Sitter med veckans veckobrev. Igen...

Har hjärnsläpp och total skrivkramp. Igen...

Tittar på skärmen. Skriver litegrann, suddar litegrann. Igen...

Skulle behöva vara klar ikväll. Igen....

Det lutar åt att jag ger upp och går och lägger mig för att istället ha det hängande över mig imorgon. Igen...

Skit också.

ll

Ps. Hade idag medarbetarsamtal med bästa Karin, som sa att hon tycker att jag kan vara lite väl självkritisk ibland. Vad menade hon med det tro?

Blomsterlycka

Fick en underbar start på dagen, trots tuff natt, med vackra tulpaner från världens finaste Lilian.

Har skickat en bild. Om den kommit fram? Nä...

Alla goda ting har blivit fyra

Fjärde barnet - statussymbolen (aftonbladet.se) 

Hm... Läser i Aftonbladet att fyra barn är "det nya tre" och att det hetaste just nu är just att ha minst fyra små telningar.

Jaha. Så var man lite inne då.

Språkpolisen tjuvlyssnar

Hört mellan tre killar i träningshallen (coola sådana i övre tonåren):

"Asså, Daniel kommer få den befruktade mardrömsträningsvärken imorgon!"

Hahaha. Undrar hur den träningsvärken är? Stackars Daniel...

Stolt

Står och smyger i ett hörn i träningshallen på Bosön. Iakttar sonen som tränar med nya laget. Stoltheten spränger i bröstet. Jäklar vad fin han är! Duktig, stark. Min stora pojke!

Man får inte vara dum ;-)

Kommentar från Skolfröken på förra inlägget:

"Julkalendern!? Är det inte januari??"

Svar:

"Hahaha. Jo, men det vet ju inte de"

Nämen så lämpligt

Just när barnen är som kinkigast, just när föräldrarna är som allra tröttast...

Ja se då är det JULKALENDERN!

Schysst timing  

(här skulle det också ha varit en bild, men den vill inte komma fram den heller...)

Morr

Hela dagen igår försökte jag förgäves mms:a en bild på den där nedra såsen. Tänkte att det kunde vara lite snyggt att ha den med i inlägget och kul för er att se det färdiga resultatet. Men nej då. Blir så himla frustrerad när det inte funkar, ibland är det bara som förgjort. Ibland när jag försökt ett antal gånger rasslar det plötsligt till och så kommer det fyra likadana inlägg efter varandra. Och ibland kommer meddelandena aldrig någonsin fram. Undrar var de hamnar? Och undrar hur många sms och mms jag hittills har betalat för helt i onödan???

Hur som helst, den är orange (nähä?). Och nu kan jag avslöja att den även är jättegod att spara och äta kall. Funkar nog till det mesta. Kanske även till marsmallows? 

Morotsbearnaise - en oväntad hit!

I höstas läste jag i Buffé ett recept på morotsbearnaise. Det var testlagarna som hade fått prova denna till en av sina rätter och alla gav den högt betyg, var mer eller mindre lyriska. Sedan dess har jag pratat många gånger om att vi måste prova den där såsen. Lite skeptiska ska jag nog erkänna att vi var, då det ju låter rätt udda och då vi i vår familj är ena riktiga beafreaks.

Igår var det dags. Lövbiff och klyftpotatis skulle vi äta till middag och till detta tänkte jag såsen kunde passa perfekt. Tyvärr hittade jag inte receptet, som jag sparat och lagt på något bra ställe här hemma, utan fick lov att googla lite. Och då, som en bonus, hittade jag en väldigt trevlig matblogg. Ingen rotmos heter den, och kommer säkerligen få besök av mig fler gånger. Så här är alltså receptet:

Morotsbearnaise (ca 4 port)

• 4 st morötter (ca 400 g)


• 1/2 dl vitvinsvinäger


• 5-7 färska dragonkvistar (eller torkad, funkade hur bra som helst)


• 75 g smör


• salt och peppar (vitpeppar tycker jag är att föredra till bea)

Skala och skär morötterna i centimeterstora bitar. Koka dem mjuka i lättsaltat vatten. Ta fram smöret och låt det bli rumsvarmt. Repa dragonkvistarna. Spara bladen och lägg stjälkarna i en liten kastrull och häll på vinägern. Låt koka ihop tills hälften av vinägern återstår. Ta bort kvistarna. Häll av morötterna och mixa till en slät puré. Tillsätt vinägern, dragonbladen och smöret i klickar. Mixa lite till. Smaka av med salt och peppar.

Och hur blev det då?

Jo, bra. Riktigt, riktigt bra! Såsen var lätt att göra, inget vispa vispa, röra, röra och rädsla över att det skulle skära sig som när man gör vanlig bearnaise. Och tro´t eller ej, smaken blev godkänd, fick nog t.o.m. nästan MVG av samtliga familjemedlemmar. Även av Amanda, som både är svår på grönsaker OCH tokig i "gul sås". Hennes nästa projekt är att, efter tips från Andreas (tack Andreas...), prova bearnaisesås till marsmallows. Men det är en annan historia.

Hur eller hur, morotsbearnaise ÄR jättegott! Och ett hett tips från oss alla till er alla. Våga prova!

Let´s dance

God afton!

Trött efter veckan och hostig och hes har jag haft en lugn och mysig kväll i tv-soffan. Ätit gott (imorgon kommer recept på en supergod sås vi provade idag!) och degat framför Let´s Dance. Mysigt.

Några tankar kring tävlingen/deltagarna så här långt:

* Andreas: SÅ dåligt var det inte, tyckte juryn var onödigt hård. Hoppas och tror att han blir kvar (och det blev han hörde jag just nu, tjohoo!).

* Tina: Tycker hon är asfrän hela hon, men ikväll såg hon mest livrädd och obekväm ut. Hoppas supersöta goa fina Tobbe ska kunna få henne att slappna av mer.

* Alexandra: Nej. Tycker inte om. Alls. Meeen... Jag tycker hon gjorde ett bra jobb idag. Och hon förtjänade inte att få sämre poäng än Rally-Tina. Det är märkligt vad juryn är oljämn i bedömningarna ibland...

* Bagge: Puss!

* Alexander: Söt, duktig, idag stel.

* Figge: Jätteduktig. Förvånansvärt proffsig. Men han har det verkligen i kroppen!

* Hanna: Så rar och idag riktigt bra. Men så mager hon blivit lilla hjärtat... Och vad har hon gjort med läpparna? Tycker hon ser ut som Silvstedt. Och det var inte en komplimang.

* Frank: Överraskade idag, vad duktig han var! I övrigt ingen favorit, eller vad säger du Michaela?

* Denise: Fortfarande osäker, även om det var mycket bättre idag. Dansen okej. Meen (många meen blir det i detta sammanhang) viktigast av allt; armarna. Armarna. Så länge jag kan minnas har jag varit väldigt förtjust i överarmar - kvinnliga överarmar. Och jäklar i min lilla låda vad vältränad hon har blivit Denise. Snyggt!

* Ranelid: Gillar den mannen, tycker han verkar väldigt rar (rar är för övrigt ett av mina favoritord, visst är det fint?) Själva dansen var väl kanske inte så bra idag, men men... Tror han blir kvar ett tag, den gode Björn.

* Jessika: Är väl den som varit mest anonym så här långt kan jag tycka. Skulle behöva släppa loss lite.

* Helena: Den som innan tävlingen var mest okänd för mig. Hästar är inte min grej. Också väldigt osäker. Och ihop med Jonathan blir det lite väl lamt. Ryker tidigt.

Övrigt:

* David, alltid bra.

* Agnetha Sjödin alltid snygg

* Saknar Maria Öhrman

Nu Modern Family, sen jobb (måste fixa med veckobreven på hemsidan innan jag lägger mig), sen SOVA.

God natt!

Förresten, det börjar bli dags igen...

Gympatips någon?

Låtar? Steg? Övningar?

Puss!

Kul Med Fejjan

Också väldigt roligt! Kolla här.

Hahaha!

Roligt!

Trötthet och hosta from hell

Förlåt att det blivit lite dåligt med uppdateringar dessa dagar. När allt kör igång igen med full kraft är det lätt att däcka totalt, vilket jag också har gjort den här veckan. Har varit helt sjukt trött om kvällarna plus att jag i helgen åkte på jordens hosta. Konstigt eftersom hosta ju ofta brukar komma mot slutet av en längre förkylning, nu slog den till med full kraft direkt. Hostar så jag tror lungorna ska ryka emellanåt, fy... Ska nog faktiskt gå till doktorn och kolla, så det inte är mykoplasma jag åkt på.

Hur eller hur, annars är det toppen! Jobbet har kommit igång jättebra, pojkarna älskar att vara på dagis och de stora barnen, ja älska kanske vore en överdrift, men de tycker det är helt okej att gå i skolan igen. Niklas har nog tyckt det varit bra han med, med en hel del egentid blandat med vickjobb på gamla skolan.

Nu har vi snart klarat av första veckan. Härligt!

Bebislycka

Idag gläds vi med fina Johan och Emily som fått en alldeles underbar liten prinsessa!

Strålande nyheter  

Grattis!

Kudden nästa!

Skoldag ett avklarad och morgondagens sopp- och mackmiddag förberedd. Ska bara vänta på att bullarna - jättegoda kikärtsbröd denna gång - svalnar, sedan blir det bums i säng!

Natti natti

Och se där!

Det blir allt bättre

Nu myssöndagkväll med dem jag älskar. Lasagne, ett glas rött, kaffe och "Morden i Midsomer". Och så några matteböcker kvar att ta itu med.

Ha det gott!

Ett ljus i mörkret

Detta lättar i alla fall upp rättningen rejält!

Stjärnorna på slottet med Niklas Strömstedt.

Underbart!

Men då så, dags att bita i det sura äpplet...

Imorgon ska det vara klart, så det är bara att sätta fart  

Go Lill-Weise!

Tittarstorm mot sexskämten i  Let´s Dance

Men vad är det för trams? Tyckte det var sjukt roligt.

Heja Andreas! Men stäng gärna munnen fortsättningsvis när du dansar ändå, vad än Tony må tycka om saken...  

Uppdatering:

Haha, även denna lilla felskrivning tycker jag är riktigt rolig i sammanhanget!

Uppdatering 2:

Tittade på repris av dansandet och måste säga att det ju är Jessica Almenäs kommentarer av skämtet som gör det onödigt stort och opassande, inte skämtet i sig. Hon är inte bra Almenäs. Har inte varit det på hela tiden sedan hon klev in. Inte. Kom tillbaka Agneta!

Spännande!

Kungliga tvillingar på gång (aftonbladet.se) 

Uppdaterat:

Kungliga barn födda i Danmark (svd.se) 

Nu har de kommit! En pojke och en flicka blev det    

Doften av bak...

God (?) morgon!

Jodå. Vår dag har inletts med doften av bak - på flera sätt...

Det första, av det inte alltför trevliga slaget, kommer sig av de små gulliganernas förtjusning i att vara nakenfisar. Så fort de får chansen slänger de av sig kläder och blöjor och skuttar sedan lyckligt omkring i yster nakendans. Jättesött och roligt att titta på, tyvärr inträffar också alltför ofta diverse "olyckor"... Så även denna morgon. Vi, mest storasyster, blir tokiga!!

Dock har vi denna lördag även hunnit avnjuta en jättemysig frukost med ägg och alldeles nybakt, varmt bröd. Den doften går däremot inte av för hackor - kan vara det mest hemtrevliga som finns!

Nu väntar en sista helg i frihet, innan vardagen åter kör igång på allvar. Som vanligt är det med blandade känslor vi avslutar ledigheten, för det är ju onekligen rätt skönt att komma in i den vanliga trallen igen.

Kalas, skridskoinköp, städning, fotopyssel och en hög matteböcker att rätta står på schemat.

Önskar er en fin dag!

Snön lyser vit på taken, endast mamman är vaken

Ja som sagt, tiden går fort när man har jullov. Idag smäller det. Nu iväg till jobbet...

Efterlängtad comeback

Hur har jag kunnat missa detta?! Var har jag hållit hus, vad har jag sysslat med i över en månads tid?

Jobbat häcken av mig (tyvärr inte bokstavligen), varit mamma, adventsstökat, julstökat, nyårsstökat, födelsedagsstökat, lovstökat, kort och gott stökat kan vara svaret. Men ändå.

Alex har börjat blogga igen. Och tillvaron känns genast ännu lite  ljusare. 

Kärlek

Ja nedrar hörrni, så fin den är!

5:e januari - en stor dag

Dels är det idag Morfar Kurts tur att fylla år. Hela 94 blir han i år, otroligt! Och om mormor Sonja var en riktig krutgumma, ja då är krutgubbe det minsta man kan säga om "Kurten", som Rasmus kallade honom när han var liten.  Nu börjar han bli trött och sliten, men hänger envist med och håller fanan högt.

Grattis morfar Kurt, vi ses ikväll!

l

Dels är det idag exakt två år sedan vi för första gången fick reda på att det var två små bebisar i magen.

Ultraljud. Den spända förväntan innan. Oron. Låg vaken på natten innan och tänkte att "antingen är det något som är fel eller så är det två". Kunde inte beskriva vad som kändes annorlunda, men något var det. Lättnaden då vi tittade på skärmen och direkt kunde konstatera att bebisen rörde sig, att hjärtat pickade, att allt var bra. Känsloexplosionen då barnmorskan efter några sekunder och med ett leende pekade på en till bebis bredvid den första. Tankarna som snurrade som i en torktumlare inuti skallen, lyckan som spred sig i kroppen, tårarna som rann nerför mina kinder. Niklas med gapande mun. Niklas med huvudet i händerna. Niklas med ett stort leende och även han med tårar i ögonen. Niklas som skämtsamt bad barnmorskan sluta titta så hon inte skulle hitta ännu en därinne.

Ett ovanligt långt ultraljud följde. Enäggstvillingar fick vi veta direkt att det var. Först sa hon att det var två flickor. Två småsystrar. Så, precis innan hon skulle sluta titta hejdade hon sig. "Nämen, här är ju en snopp!". Och så var det ju. Inte bara en, utan två.

Så småningom ut i friska luften, ut i snön. Kramades, skrattade, grät, skakade på huvudet, skiljdes sedan åt. Niklas skulle till jobbet, jag hem. Samtalen i bilen. Mamma, Patrik. Så hem och berätta för storasyskonen. Det blev väl blandade reaktioner, kan man milt säga...

På eftermiddagen gick jag och Amanda på bio. Åkte iväg bara vi. Hon och jag. Såg filmen Mama Mia. Minns att jag satt där i biomörkret och kunde släppa alla tankar och känslor fria. Lycka, glädje, sorg, oro. Mängder av praktiska funderingar.

Jag vet inte om det är därför den filmen betyder så mycket för mig. Jag uppslukades totalt av den den gången och älskar den fortfarande, trots att jag nu sett den massvis av gånger. Min och Amandas film. Dels för att vi ju upplevde den tillsammans den där speciella dagen, men också över alla känslor kring moder- och dotterskapet den väcker hos mig. Kan inte höra "Slipping Through My Fingers" utan att tänka på min lilla flicka och utan att gråta floder.

5:e januari 2009. En magisk dag. Två år sedan idag. Jisses.

5/1-09 utanpå magen

5/1-09 inuti magen

Visst har det hänt grejer?!

Idag för tre år sedan var även dagen då jag och Niklas tog de allra första kofotstagen inför vårt nya gemensamma liv tillsammans. Renoveringen påbörjades i köket - hjälp så länge sedan det känns!

Inte hos oss men alltid med oss

Idag skulle Mormor Sonja ha fyllt 93 år.

Sonja. Niklas mormor, barnens gammelmormor. En av de häftigaste gummor världen skådat. Så varm. Så tuff. Så glittrande. Så snygg. Med jordens skönaste tugg och med en ofattbar energi. En riktig krutkärring.

Sonja kunde vara rivig, envis och sur så klockorna stannade, det kunde hon. När hon var på sitt värsta humör ville man inte vara i närheten. Men hon kunde också vara glad som ingen annan och den som någon gång hörde henne skratta glömmer det aldrig. Jag älskade det skrattet. Kan fortfarande höra det när jag tänker på henne.

Sonja fanns alltid där för alla. Lagade mat, bakade, sydde, fixade, trixade och donade till alla som behövde och några till. Smånynnades stod hon i köket och svängde ihop den ena läckerheten efter den andra. Ingen konst. Inga problem.

Hon var också en av de ärtigaste, piggaste partypinglor jag någonsin stött på, och då lärde jag ändå känna henne när hon var nästan 80 år gammal. Alltid ville hon vara kvar till sist på festerna, inte skulle väl hon missa något av det roliga? Så arg hon var på morfar Kurt, den tråkmånsen, som alltid ville gå hem alldeles för tidigt. Ofta fick han ge sig och sitta och vänta. Någon gång slutade det med att han åkte och hon stannade kvar. Festade. Skrattade. Skålade. Strålade. In i det sista.

Till slut var det ändå hon som fick lämna festen först. 2004 gick hon ifrån oss, till stor sorg och saknad för oss alla.

När Sonja skulle ha fyllt 90 pratade vi om hur vi skulle fira henne på bästa sätt. Det var inget snack. Med pompa och ståt så klart. Bubbel, snittar och snacks. Sagt och gjort. I mörker och isande kyla samlades vi i minneslunden där hon finns och dukade upp till fest. Skrämde halvt slag på de andra stackars människorna som kom smygande längs gångarna för att besöka sina nära. Där stod vi i snön och åt, skålade, skrattade och sjöng. Nära till gråt men närmre till glädjen. Precis som det skulle vara.

Det är så mycket som hänt efter att Sonja gick bort som jag hade velat att hon skulle fått uppleva. Jag vet tex att hon skulle ha varit överlycklig över att jag och Niklas gifte oss. Kanske lyckligast av alla. På vår bröllopsdag fattades hon oss mer än någonsin.

Hon skulle ha varit så glad över att vi har tagit över villan och renoverat den. Skakat på huvudet över några av förändringarna hade hon säkert gjort, mest av allt åt att så mycket pengar har gått åt. Men hon hade gillat mycket av det. Verandan skulle ha gjort henne lyrisk. 

Och framför allt, hon skulle ha älskat Ludvig och Viktor. Hänfört, och som bara hon kunde, skulle hon ha sagt "Nä, säger du det?!" och "Fantastiskt!" över varje litet nytt framsteg vi berättade om. Hon skulle ha skrattat gott åt alla deras hyss och åt att hon skulle ha blandat ihop dem hela tiden. Och hon skulle ha lärt dem att kasta slängpussar med ett finger. Det är en sorg att hon aldrig fick träffa dem och de aldrig henne.

Men trots att Sonja inte fysiskt finns här hos oss, så är jag övertygad om att hon ser och vet allt det där ändå. Dels för att jag så gärna vill att det ska vara på det viset och dels för att Sonja var på tok för nyfiken för att bara släppa taget om allt och alla hur som helst.

Jag tror att hon, när hon lämnade jordelivet, gjorde storslagen entré nerför en stor, bred trappa - just en sådan entré hon alltid hade drömt om - till en glittrande, härlig glamourhimmel och att hon nu sitter där, med ett glas champagne och lite löjrom, och håller järnkoll på oss allihop. Hon är glad och stolt över allt vad vi tar oss för. Och inte så lite upprörd över att jag slängde äggvitorna då jag senast gjorde majonnäs...

Idag minns vi dig extra mycket älskade Mormor Sonja.

Grattis på födelsedagen. Och skål!

Bilder från 90-årsfirandet, januari 2008:

Ännu en människa som Sonja skulle ha tyckt väldigt, väldigt mycket om. 

Här en nästan alldeles ny, och alldeles bedårande, liten Maja.

Familjen Annorlunda

Så härligt det är! Ett av våra absoluta älsklingsprogram. Och en liten bonus är ju att vår egen hyfsat stora och emellanåt lite kaotiska familj genast känns så väldigt liten och behändig :)

Men så fin den var!

Tiden går fort när man har jullov, först nu har jag haft tid att få lite ordning på våra julbilder. Men bättre sent än aldrig!

Här, med en extra varm hälsning till mina tyska läsare, en sammanfattning av vår julafton:

Julaftonsmorgonen började med frukost, glädjeskutt och blandade småhopp till sista avsnittet av "Hotell Gyllene Knorren".

Vi har alla gillat årets adventskalender, Ludvig och Viktor har ÄLSKAT den. Varje dag, så fort de hört de inledande takterna av den finska tangon har de gått helt bananas och kommit springande för att dansa framför tv´n. Under själva avsnitten har de sedan, med undantag från några grymtanden/morranden när grisen visat sig, suttit hur lugnt och stilla som helst och bara tittat.

Jag kan avslöja att vi kallt har fortsatt utnyttja situationen även nu efter jul genom att, vid lämpliga tillfällen (dvs då vi andra behövt en paus), slå på svt play och ropa "Nu är det julkalendern!"

Nåja, detta blev en lång harang. Efter kalendern följde paketöppning.

Pojkarna fick varsin leksaksmobiltelefon och -bil samt kritor. Storebror fick en riktig mobiltelefon och storasyster fick en spegel till rummet, fina kläder och, sist men inte minst, löfte om att få ta ett tredje hål i örat (nu är det gjort, jättefint!).

Sedan bar det av hem till lilla mormor för jullunch. Alla barnen var om möjligt ännu snyggare än vanligt i sina fina julkläder. Ludde passade på att sova middag innan festligheterna drog igång på allvar. Man blir trött av att fira jul.

Sedan hände det grejer! Plötsligt knackade det på dörren och TOMTEN kom. Han blev väl emottagen av Oliwer...

...som också tackade tomten med en bamsekram innan han senare var tvungen att gå vidare till alla andra snälla barn.

Cornelia, och även Ludvig och Viktor, var aningens mer skeptiska...

Efter Kalle Anka åkte vi hem till oss och gjorde oss redo för besök av farmor, morfar Kurt och fastrarna med familjer. Det blev en jättemysig kväll med mängder av godsaker att äta och dricka, ännu mer paketöppning samt en massa lek och skoj tillsammans med världens bästa Maja!

 Alla barn var helt fantastiska och höll sig vakna till efter midnatt. Kvällen avslutades traditionsenligt med tomtegröt och smörgås.

 Snipp snapp snut, så var vår julafton slut.

Nu är glada julen slut, slut, slut...

Julegranen kastas ut, ut, ut!

Gott Nytt år!!!

Önskar er alla ett fantastiskt år med lycka, välgång och kärlek i mängder!

Kram!