En eftermiddag för ett par veckor sedan, när Niklas hämtade Ludvig och Viktor på dagis, berättade han att vi hade en jobbarkille hemma i trädgården som höll på att gräva och borra.
"Jippi!" jublade killarna, "heter han Daniel?"
Niklas skrattade och sa att han inte trodde killen hette Daniel. Sen hemåt.
När de kom in på vår gata kunde killarna inte bärga sig längre.
"Daaaniiiel!" ropade de i kör, "Daaaaaaaaaniiiiiieeeeeel!"
Väl på plats fick de vara med en lång stund och titta på när Daniel, som ju mycket riktigt inte alls hette Daniel utan något annat som mamman och pappan nu inte kommer ihåg, jobbade och fixade med olika grejer. Mycket spännande!
Nu leker killarna Daniel om dagarna. Båda två. De bär, gräver, bygger och fixar. Precis som Daniel.
Han är en bra kille den där Daniel.