Jag är inte bara mamma, fru och skolfröken, utan även gympainstruktör. Eller, är och är... Sanningen är att jag knappt rört på mig sedan jag var i v17 med killarna (vilket var länge nog kan jag säga, visste då ännu inte att det var två bebisar i magen och började tycka det var rätt tungt med träningen där på slutet..). Sedan någon månad tillbaka har jag börjat komma igång så smått, men även om det gått mycket bättre än vad jag hade trott så har jag inte på långa vägar känt mig redo att börja ha pass igen. Men.. dels har jag ju börjat bli himla sugen när jag skuttat runt på gymmet och träffat alla goa människor där, och dels har vi lite problem med sjukskrivningar. Så då lovade jag visst att börja hoppa in och vicka. Snart. Typ idag.
Visserligen ska jag köra mitt gamla pass, så det sitter ju där bak i ryggraden någonstans. Men jag känner mig inte alls helt säker på alla låtarna. Och kommer jag över huvud taget orka? Jag menar, under de pass jag varit med på nu har jag ju ändå kunnat ta det på min egna nivå - vilat lite när jag behövt och hoppat över moment som inte känts bra. Ser ju lite så där ut om ledaren gör så.
Paniken börjar infinna sig...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar