Hej

Det var ett tag sedan sist. 

Har, av en massa olika skäl, inte ens varit inloggad i vrån på flera veckor och slogs, som alltid, av häpnad när jag väl kom in och såg besökssiffrorna. Att ni fortsatt vara här. Kikat in. Väntat. Wow. 

Jag vet inte riktigt vad som hände. Tog emot en massa fantastiska ettagluttare, kastade mig ut, föll. Har sedan jobbat hysteriskt långa dagar, grubblat, tvivlat på mig själv och på det mesta. Varit förkyld som ett as. Jobbat lite till. Bytt telefon och haft teknikstrul. Får det fortfarande inte att funka. Njutit av fantastisk kväll på Mosebacke med världens bästa Anneli och världens bästa Lisa Nilsson. Tränat lite. Innan förkylningen slog till. Varit på 50-årsfest med träningsgänget med prat, skratt, cigarrer, urgoda mojitos och rom. Jobbat ännu mer. Försökt få ordning hemma, vilket gått så där. Inte alls. Varit på jättefint namngivningskalas och firat den där fantastiska Lilymänniskan vi fått till oss. Även barnvaktat henne över en helg då föräldrarna var på bröllop i annan stad. Underbart! Följt två egna små ettagluttare som, på riktigt, börjat sin vandring i skolans värld. Både glatts och oroats över det. Tampats med dem. Det blir bra. Styrt upp och varit på gatufest. Jobbat. Typ så.

Har, som så många gånger förr men på ett djupare plan, tappat sugen lite gällande bloggandet och vet inte hur jag tänker framöver. Har länge känt mig osäker på den fronten. Inte bara sådär deppig, skör och lite blottad som ofta innan, utan nästan in- och utvänd. Naken. Hudlös. Så vi får se.

Kanske kommer jag tillbaka och kör på som förut, kanske ändrar jag inriktning och kapslar in mig själv lite mer. Eller kanske är detta, precis som just Lisa Nilsson sjunger, ett långsamt farväl. Kanske.