Rapport från sjukstugan

Hallå. Skulle ha skrivit massor, skulle ha önskat er alla en fin första advent, skulle ha visat mysiga adventsbilder, skulle ha gratulerat världens finaste faster Hanna på födesedagen. Det blev inte så. Har inte kunnat, inte haft tid, inte orkat. Efter Ludvig och Vktor åkte Rasmus dit. Igår även Niklas. Amanda blev också dålig, men inte kräksjuk utan med halsont. Jag har mått fruktansvärt illa, varit väldigt trött och haft magknip, men inte mer än så. Peppar peppar. Har varit hemma ett par dagar både för egna magens skull men mest för att försöka ta hand om allt och alla hemma. När jag inte sovit.

Nu börjar det vända. Hoppas jag. På återseende!

Kräkomgång numro två

En vecka sedan sist. Nu är det dags igen. I natt Viktor, nu i kväll båda två. Samma visa, samma vidriga, speciella lukt. Äcklig info, jag vet, men jag börjar bli orolig... Det är som att det jäser i magarna på dem och så blir det övertryck på kvällen. Hur kan det vara så?

Hoppas i alla fall på en lugn natt. Över och ut. Var rädda om er!

Atta dig!

Världens finaste Luddepudd har som sagt börjat med tvåordsmenngar. Häromdagen satt han plötsligt och sjöng "Atta dig, atta dig". Fantastiskt. Ett och ett halvt år gammal och sjunger "Lilla snigel" som en hel karl  

Min son.

Annars tar jag DIG!

Praktikanten presenterar:

Rätt svar:

 Så klart  

Överlägsen vinnare är moster Nilla, som var den enda som kom med rätt svar (för övrigt den enda, förutom Krulli som svamlade om någon gulhake, som svarade över huvud taget, men det är ju en annan sak...). Förstapris är att få bjuda systerdotter med familj på spelkväll med mat och vin inom en någorlunda snar framtid. Grattis!

Underbart

Vilken härlig dag jag har haft idag! Guldskoldag med barnen, precis en sådan man behöver emellanåt för att orka med de där andra dagarna. Sen på eftermiddagen, besök i klassrummet av gamla elever. Fyra underbara tjejer på gränsen till tonåren. Prat om gamla minnen, om allt nytt, om livet. Jag blev så glad att de kom, har saknat dem något fruktansvärt. Så skönt att de vet att min dörr och famn för alltid är öppen för dem. Nu just hemkommen från helkväll med fina kollegorna. Jättegod middag på restaurang följt av "We will rock you" på Cirkus. Mäktigt. Ligger i sängen, nöjd, glad. Trött. God natt!

Ett och ett halvt år!

Återigen är det dags att konstatera hur fort tiden går. Hur stora pojkarna börjar bli. Hur fina de är. Och hur förunderligt lycklig och stolt jag är över dem precis hela tiden!

Lite uppdatering:

Ludvig: ca 11 kg, 80 cm lång. Fortfarande den av de två som är något mer försiktig och betänksam. Hindrar inte att han även är ett riktigt busfrö - klättrar överallt och är på det mesta. Pratar massor. Nya ord, mer eller mindre identifierbara, kommer varje dag. Har även börjat med tvåordsmeningar såsom "mamma där". Tycker om att sjunga, läsa böcker, bada, sopa och dammsuga samt att bygga tågbana. Över huvud taget att sitta och plocka med saker. Älskar att vara nakenfis! Världsbäst på att hoppa. Glad. Vansinnigt vacker och alldeles underbar!

Viktor: ca 10 kg, 80 cm lång. Vårt lilla popcorn. En glad skit, vilket han visar med hela kroppen genom att fullkomligt dansa/trippa/studsa fram. Kan även bli ordentligt arg och ledsen, vilket han också visar med besked. Är liksom brorsan fenomenal på att ta sig upp på platser där han inte ska vara och att få tag i grejer han inte ska ha. Viktor älskar sång och musik, att dansa är nog det bästa han vet. Även att bada, läsa, städa samt leka med tåg och bilar. Senaste hiten är pottan, där han glatt sitter och ropar "Kisset!" och "ssss" (=kissljud). Föredrar även han att springa utan kläder. Vansinnigt vacker och alldeles underbar!

Puff och Piff maj-09

Viktor och Ludvig nov-10

Idag har jag haft en praktikant med mig på jobbet!

Världens finaste

Barnen har varit alldeles till sig av glädje hela dagen och Rasmus har fått jobba hårt. Han har både fått vara mattefröken och gjort fina nyckelpigor.

Tack för idag älskling!

Dagens...

• Ja!: Maria Wern. Som jag har längtat! Så bra det är! Och så snygg hon är, Eva Röse. Är lite kär i henne. Och i Ruben. Alla som inte tror att de får ihop det säg tuppen ja...

• Nej!: Att Jonas fick åka hem i "Bonde söker fru". Vår absoluta favorit. Underbara Jonas. Dumma Ann-Katrin.

• Dagens rätt: Stuvade makaroner till middag. Så länge sedan sist. Så gott!

• Dagens pippi: Ja hörrni, vilken var det nu då? En sak står i alla fall säker - att mina läsare helt klart föredrar kärleks- och snuskdansfilmer framför hederliga vinterfåglar...
  

Imorgon jobb som vanligt. Med ovanligt besök...

Natti natti!

Gissa pippin!

Okej, here we go again. Vilken är veckans fågel?

Har ingen gul whiteboardpenna, därav pilen. Tänk gul "väst".

Dålig kombo

Nettan plus en stepbräda. Inte bra alls. Uselt.

Bra jobbat!

Hahaha, vad söta ni är. Och duktiga! Nu var det väl kanske inte tänkt som en tävling egentligen. Och inte var det er jag tänkt allmänbilda, utan mina kära elever. Vi pratade om just favoritfilmer idag och då var det detta jag ritade på tavlan. Sann konst.

Men det kanske är just så jag ska göra, slänga in lite tävlingar här i vrån med jämna mellanrum så ni vaknar till och kommenterar lite.    Alltid så kul att läsa vad ni skriver!

Förra veckan tex ritade jag en domherre på tavlan, den hade ni aldrig kunnat gissa!

Allmänbildning

Tragiskt men väntat

När jag pratat med folk om att vi bokat biljetter och att jag nu äntligen ska få se Mia Skäringers föreställning har jag lagt till "bara hon nu håller ända dit". Har ju följt hennes blogg ett tag nu, blivit lätt beroende. Fängslad, fascinerad, berörd. Och uppriktigt oroad.

Så fick jag höra nu. Hon har inte hållit. Kollaps. Inställda föreställningar. Jäkla skit.

Var rädd om dig, fina fina Mia!

Viktor, kväll två

6:e mars 2011

Jag, Fia, Louise.

Cirkus.

Mia Skäringer.

Dyngkåt och hur helig som helst.

Äntligen!

Man ska inte ropa hej...

Tio minuter efter att jag skrivit det förra inlägget hördes ett konstigt läte inifrån killarnas rum. Nu var det Viktors tur. Medan jag och Niklas hjälptes åt att ta tag i kaoset där hördes ett liknande ljud från vardagsrummet. Ludvig. Sedan dess har de kräkts ikapp. Ödets ironi i det?

Veckobrevet får vänta till imorgon, morotskakan lär inte, som det var tänkt, tas med och bjudas av på morgondagens fika med arbetslaget. Tänker att det får bli köpebröd, va?

Nu försöka få två superpigga killar att somna. Som sagt, kvällen är ju ung...

Carina Berg hos Hellenius

Underbara, älskade, fantastiska människa!!!

Sitter här framför tv´n och känner mig alldeles lycklig. Fruktansvärt trött och med jordens huvudvärk, men lycklig. Ludvig verkar, peppar peppar, vara på bättringsvägen, i ugnen står en morotskaka och doftar ljuvligt och även om veckobrevet ännu inte är påbörjat (kvällen är ju ung...) så snurrar lovande stoff i skallen.

Dessutom hände en sak efter gympan idag, som jag fortfarande jobbar på att försöka ta in. En kvinna kom fram och benämnde både passet och mig med ord som härlig, underbar, jättekul, så duktig, mjuk, peppande och mer därtill. Och vet ni, jag tror nästan hon menade det...

Tack för idag. Var rädda om er och var rädda om varandra!

Konstigaste kräksjukan ever

Nu är det tredje kvällen på raken som Ludvig har kräkts. Rejält. På sig själv, på oss, på golv, i sängen, ja ni fattar. Mycket tvätt blir det. Torktumlaren hade varit bra att kunna använda nu...

Det märkliga är att han, bortsett från lite risig mage, är helt okej på dagtid. Pigg, glad, busig, har bra aptit och får behålla maten. Och så brakar det loss framåt kvällen/natten. Mammas älskling...

Något som är ännu märkligare är att lilla Cornelia just haft samma konstiga magsjukesväng. Fyra kvällar kräktes hon. Nu mår hon äntligen bättre. Hon och Ludde har inte träffats dock, så han har inte fått någon smitta från henne.

Än så länge är det bara han som däckat av oss här hemma. Peppar peppar. Vi andra slipper gärna.

Stortorsk

Men Ludvig är magsjuk. Ingen större vinst i det. För någon.

Mamma - Viktor 1-0

Inte helt på samma linje

Klockan är tio. Niklas, Rasmus och Ludvig snarkar ikapp på soffan. Amanda har krupit i säng. Mamman är trött efter orolig natt och lång arbetsdag och skulle också vilja gå och sova. Hon börjar uppgivet inse att de där böckerna som skulle rättas ikväll högst troligt förblir orättade. Kvällsarbetspasset skulle ha inletts när de små somnat och egentiden tagit vid. Det är bara en liten detalj som satt käppar i hjulet. En liten detalj som gör att det nog inte blir sova av än på ett tag.

Den detaljen heter Viktor.

Tankar vid läggdags

Vill så mycket. Hinner, orkar, förmår så lite. Mitt ständiga dilemma. Ett av dem.

Mycket fest och lite blogg

Så har vår helg varit. Igår var det gåsmiddag här hemma och idag har vi myst och firat pappor, både barnens och min. Nu laddar vi för ny vecka.

Traditionsenlig fars dagsfrukost med Niklas favorit - cheesecake. Uppskattades inte bara av pappan...

Och nu ikväll, middag hemma hos morfar.

Tack och kram!

Saida, that´s me

Haha, kikade in i Skolfrökens blogg tidigare under kvällen och såg att jag där blivit utnämnd till "Saida". Skolfröken hade hittat ett gammalt inlägg från början av sin graviditet då hon mådde så fruktansvärt illa och jag i en tröstande kommentar avslutade med att skriva "Ps. Vissa menar på att man kan må väldigt illa om man väntar tvillingar… ;-) "

Och visst var det väl så, ut kom så småningom två små bedårande minisockor .

Så, ärade läsare, vad mer vill ni veta?

Mammamys med mersmak

Torsdag idag, tre träningspass hittills denna vecka. Är på gång nu, så ofattbart skönt! Har jag tur kanske jag lyckas klämma in ett fjärde innan helgen är till ända, men är helt nöjd om jag lyckas hålla mig på tre pass i veckan.

Förra veckans egentid efter gympan gav mersmak. Idag hade jag visserligen återigen bråttom hem, med veckobrev att skriva (ännu ej påbörjat...) och morgondag att styra upp, men jag valde att högaktningsfullt skita i det. Tog istället en dusch och bastu på gymmet innan jag trött, varm och rosig begav mig hemåt.

Så vad säger ni? Kanske bäst att sätta fart nu?

Maskerad på dagis :)

Maskerad på dagis :)

Bedrift

Mörkt, kallt, sent. På väg hem efter ett träningspass. Duktig.

Längtan

Jag har alltid varit sådan att jag sett fram väldigt mycket mot saker, längtat efter dem. Nästan för mycket. Så mycket att jag tenderar att glömma bort att njuta av transportsträckan dit, ta vara på nuet. I nästa sekund har jag ångest över hur fort tiden går och hur livet på något sätt rinner ifrån en. En motsägelse, jag vet. Jag är bra på såna.

Något jag börjat längta efter nu är julen. Advent. Jättemycket längtar jag! Som alltid så här års kan jag knappt bärga mig innan hela karusellen drar igång. Och som alltid är det just hela adventstiden nu innan som är den härliga, på annandagen kan allt gärna vara över för min del. Glögg, pepparkakor, att få plocka fram alla stjärnor och ljusstakar. Köpa fina blommor, känna alla dofter. Göra fint hemma, göra fint i klassrummet. Pyssla, fixa, dona. Ta hand om. I år kommer ju också Ludvig och Viktor vara med på ett helt annat sätt än förra året. Ska bli så roligt att se hur de kommer reagera på alltsammans. Bara några veckor kvar nu. Åh så mysigt det ska bli!

Snart dags att få göra julfint i fönstrena igen. Längtar!

Så mycket bättre

Så mycket bättre

Och det blev kväll den första dagen

Tuff start, lång arbetsdag direkt följd av vikarieinhopp på gymmet. Jobbigt men bra, jag behövde det. Är äntligen på gång med träningen.

Kul att träffa barnen och kollegorna igen. De är så fina allihopa. Trycket över pannan började dock göra sig påmint redan innan lunch, och plötsligt gjorde det återigen fysiskt ont att försöka tänka.. Men det ger sig. 

Imorgon är det en ny dag. Och den kan ju bara börja bättre, eller hur

Nu ska fröken duscha och sova. Över och ut!

Ännu en liten detalj

Jobbnycklarna hade ju varit bra att ha med sig...

En riktig skitmorgon...

Vår dag började med ett bajsinferno utan dess like. Klockan sju hade jag tänkt vara på jobbet. Nu är jag på väg. Detta är ett skämt.

På´t igen

Det börjar bli dags att återgå till verkligheten. Ledigheten är över för denna gång. Imorgon är det dags igen. 

Jag längtar efter alla de små, jag har saknat dem i veckan. Samtidigt har en oro sakta kommit smygande under dagen. Tankar börjat snurra. Har jag glömt något? Är det något jag borde ha gjort under lovet som jag missat? Har jag tagit det FÖR lugnt?

Någonstans vet jag svaret. Nej. Jag behövde detta, var värd det. Behövde tanka energi, hitta kraft, hitta mig själv. Det låter djupt, men det känns faktiskt så. Det har varit en ovärderlig vecka.

Det gick ovanligt snabbt att koppla bort jobbet detta lov. Kunde nästan direkt börja varva ner och slappna av, annars brukar det kunna ta några skakiga dagar innan ron infinner sig. Jag hoppas att det inte ska gå fullt lika snabbt att växla tillbaka igen. Att jag ska kunna behålla lugnet ett tag. Kunna hålla axlarna sänkta, huvudet högt. Andas.

Trevlig fredag!

Bara det att få titta på Vakna om morgnarna. Bara det. Morgonlyx.

Nu laddar jag för att tvätta fönster. Mer nödvändigt än kul. Men skönt efteråt. Kanske med lite Breitholtz och Berg som sällskap? Mer kul än nödvändigt. Och skönt hela tiden.

Heldagsfredagsmys med alla mina killar. Amanda på vift. Hemmapul nu på dagen, ikväll god middag. Kanske med lilla mormor. Tända ljus. Nytvättade fönster. Och vackra blommor på bordet.

Önskar er en fin dag!

Lyx en ovanlig torsdag

Nu ikväll har jag i vanlig ordning haft mitt gympapass. Det gick bra även idag, inte tjohooo-bra som förra veckan, men bra. Skönt!

Hade det varit en vanlig torsdag hade jag sedan, efter att ha unnat mig en pratstund med rara Jenny i receptionen, hysteriskt hastat hem för att skriva veckobrev och planera dagen efter.

Men icke då. Idag när jag gick här hemma på eftermiddagen slog det mig att det inte är någon vanlig torsdag utan höstlovstorsdag. Kom på att jag ju inte behövde ha någon brådska hem idag. Inget jobb att fixa, ingen tid att passa imorgon bitti. Tänkte att det kanske inte bara är den slitna, toviga själen som behöver inpackning utan även just håret. Bestämde mig för att packa med mig mysgrejer och stanna kvar ett tag på gymmet för att duscha, basta, smörja, relalalaxa.

Och så blev det. Sitter här nu, trött efter en lång dag, men med frid i kroppen. Glöggdoft i näsan. Och med lent hår.

Sov gott!

I väntan på advent

En himmelsk doft börjar sprida sig här hemma. Årets glögg är på G. Färdig att avnjutas lagom till första advent. Jag längtar!

Man måste ju matcha muffen!

Isskrapa och snöborste - givet!

Rosa spolarvätska - en absolut nödvändighet! Eh...

Sist men inte minst, rosa naglar. Så klart.

Tack och lov att det är lov!

Jisses vad mycket jag hunnit med den här veckan. Massor av saker, roliga saker, bra saker. Som balsam inpackning för sliten, tovig själ.

I måndags heldag med lilla farmor. En jättemysig dag. Att kunna hjälpa den som så många gånger hjälpt, men minst lika mycket att bara få vara tillsammans, få umgås. Bli bjuden på god mat, hinna prata, skratta. Välgörande.

Igår en dag med fokus på de stora barnen. Visserligen med en sjuk liten Ludde i bagaget, men med en sovande sådan. Bowling, flipper, lunch på restaurang. Glädje, skratt, samvaro. Payback time.

Idag. Läkarbesök med Ludvig. Bra doktor, bra samtal. Lugn och ro, ingen brådska. Sedan storhandling. Lyckad. En av de där (få!) gångerna då man förvånas över hur mycket man fick och hur lite det ändå kostade. På eftermiddagen en tur ut i djupaste Haningeskogarna för fika med Louise. För ANDRA gången denna vecka. När hände det senast? Som vanligt en blandning mellan djupaste allvar och befriande, härliga skratt. Mest skratt idag. Vi mår bra, är lediga. Och så nu ikväll, Zumbadebut. Ett fartfyllt, medryckande pass tillsammans med fina faster och ett helt gäng till. Jätteduktig ledare, härlig musik, häftiga steg. Underbart!

Ni hör. Veckan är bara halvvägs, men det känns som om jag hunnit vara ledig en evighet. Och allt detta utan att känna stress och oro. Tvärtom.

För första gången på länge känner jag frid. Glädje. Tar en sak i taget, utan tidspress. Känner efter. Andas. Tar stora djupa andetag, utan att det värker i bröstet. Tänker klara tankar, utan att det gör ont i hela huvudet och det känns som om det ska sprängas. Hinner träna. Hinner må bra. Hinner leva.

Ett halvt lov kvar, och ännu fler höjdpunkter som väntar. Plus några måsten. Men vi tar ett i taget.

SMS-bloggat från mobilen

Är hög. Zumbahög!

Att grupparbeta

... har fått en helt ny innebörd sedan jag gick på Lärarhögskolan...

Så gick det med det

Gå fritt och svänga med armarna var det ja...

På gång!

På gång! Jag har alltid älskat att vara ute och gå. Promenera, powerwalka, gå med stavar. Nu är det evigheter sedan jag tog mig ut. De promenader jag tagit har varit med barnvagnen. Men nu. Att få gå själv. Snabbt. Ta stora steg, jobba med armarna. Ryggen rak, huvudet högt. Vilken skillnad det gör, vad härligt det är!

Haha, tack för infon

Stora killar dricker ur stora glas