Det har, som ni märkt och förstått, varit tunga dagar. Riktigt tunga. Skrev ett långt inlägg om det sent i torsdags kväll, men det verkar helt ha försvunnit där någonstans mellan vakenhet och sömn. Frustrerande men sådant som händer.
På jobbet har jag haft en jättesvacka. En av de värsta någonsin. Jag vet att jag ju hamnar där titt som tätt, framför allt i tider som dessa, men nu har det varit riktigt illa. En kombination av en mängd olika omständigheter gjorde att jag nästan var på väg att lägga av där ett tag. Långa dagar, stress, press, ångest, oro och så den ständiga känslan av otillräcklighet. På alla plan. Hur hinna och orka med? Hur fan hjälpa?? Dessutom alla förändringar inom skolvärlden, många förvisso väldigt bra, men just nu omöjliga att ta in. Tankar i snurr, frågor, funderingar, ifrågasättande, gråt och sammanbrott. Krav utifrån, uppifrån, inifrån. Krav överallt.
Dessutom kaos hemmavid. Förutom det vanliga pusslande och trixandet för att få ihop vardagen, en mängd strul med hus och trädgård. I måndags flög först tältet iväg igen. Allt omkullvält, utspritt och dyngsurt ute på altanen. När vi senare på kvällen låg och tittade på tv utbrast Amanda plötsligt: "Hörrni, det där där uppe i taket. Är det en läcka eller nåt?"
Jo, det kan man väl säga. Taket har sjungit på sista versen rätt länge, och efter helgens skyfall var det kört. Nu väntar röjning, torkning, lagning, omläggning och allt vad det nu kan tänkas heta.
Som tur var vände det lite mot slutet av veckan. Världens bästa Emma på plats, bra samtal med närmsta chefen och tid att jobba ikapp i alla fall litegrann. Nu i helgen måste jag försöka komma i fas.
Igår, efter lång arbetsdag, fredagsmys med de bästa. Vin, ost, kex, ett varmt bad, fredagspodd, god middag och soffhäng. Idag träning, shoppingdejt med storsonen och sedan kvällsmys med de små gulliganerna och mamma. Niklas jobbar natt, så snart kryper jag ner i nybäddad säng med mina prinsar.
