lördag 13 mars 2010

Några ord om Melodifestivalen


Ni som känner mig väl har säkert undrat. Kanske t.o.m varit lite oroliga. Jag menar, blogg i över en vecka, i melodifestivaltider, och knappt ett endaste inlägg. Lugn bara lugn. Jag mår bra.

Jag tycker bara inte att melodifestivalen är riktigt vad den har varit. Eller så är det jag som inte är det. Eller både och.  

Visst tittar jag, det gör jag. Längtar t.o.m. och tycker det ska bli jättekul när alltsammans drar igång. Skulle inte missa en deltävling. Och visst är det väl så att jag fortfarande blir alldeles till mig i trasorna när det dyker upp någon låt som är bra. Det tråkiga är ju att det knappt hänt alls under årets omgång. Det har mest bara blivit ett stort, tomt "jaha?"

Dessutom har det blivit lite för mycket "ring så tjänar vi pengar" över det hela. Tycker nog att det skulle skötas av en jury, som på den gamla goda tiden.

Det som är skrämmande är tanken på att detta är de bidrag som ska vara best of the best. Och då undrar man ju; om detta är det som alltså blivit framröstat som det allra bästa, hur f*n såg då alla andra tusentals bidrag ut? Linda Bengtzing menar på att hennes bidrag som hon skickade in hade slagit allt och alla i årets startfält. Jag tror henne. Linda Bengtzing skulle kunna spela på skedar eller vissla "var bor du lilla råtta" och kicka rumpa på åtminstone hälften av dem.

Nåväl. Efter att ha lyssnat på bidragen på radio så har jag i alla fall hittat en del guldkorn inför kvällens final. Jag gillar Manboy. Den har bitit sig fast. Likaså Timotejlåten. Och Peter Jöback är alltid Peter Jöback, även om jag ska erkänna att jag inte riktigt minns låten. Har inte hört den sedan deltävlingen han vann. Salems "Keep on walking" däremot har jag hört och den växer ta mig katten för varje gång. Jäklar, vad duktig han är den killen! Pernilla infriade tyvärr inte riktigt mina förväntningar, men eftersom det är den enda riktiga schlagern, med guldglitter och allt, så struntar jag i det och hejar lite ändå. Och så är hon ju så nedra snygg, Sveriges näst, näst tuffaste fyrabarnsmamma...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar