Rasmus
Min första, största. Kom till oss en dag i juni för snart tretton år sedan. Som en våg svepte han in i vårt liv, knockade mig totalt med en kärlek jag inte trodde var möjlig att känna. Har vuxit upp till en så otroligt fin människa, en av de vackraste själar jag någonsin mött. Så varm, mjuk, känslosam och klok. Tänker alltid på andra. En bra kompis. Världens finaste storebror. Och med en humor och ironi som jag älskar. Härnäst väntar tonår och högstadie. Spännande men helt ofattbart. Var jag inte nyss där själv?
Amanda
Mitt yrväder. Mitt rivjärn. Min lilla prinsessa. Minns att jag var rädd innan hon kom, hur skulle jag någonsin kunna älska någon lika mycket som jag älskade Rasmus? Så var hon där och allt bara växte. Flyttade in i mitt hjärta och slog rot. När allt stormade utanför levde vi i vår lilla bubbla. För varandra, av varandra. Nu börjar hon bli stor, för stor ibland. En motsatsernas tjej. Så stark, så svag. Så varm, så kall. Så stursk och kavat, så osäker. Så sprakande arg, så sprudlande glad. Känner igen mig själv så ibland och det skrämmer mig något oerhört.. Ingen har prövat mitt tålamod och drivit mig till vansinne som hon, men jäklar vad jag älskar den ungen. Bortom allt. Alltid.
Så gick det några år, ganska många. Och en efterlängtad sladdis blev två. Vilken jackpot och oerhörd lycka!
Ludvig
Ettan. Piff. Stadig och stark, äventyrslysten. Lite lurig. Bestämd och envis. Samtidigt så känslig, vill inte komma för långt bort från mamma eller pappa. Då ser han genast så bekymrad ut, börjar gny ängsligt och de stora, bruna, vackra ögonen fylls av tårar. Lillplutt!
Viktor
Tvåan. Puff. Min minsta, sista lilla älskling. Kom farande som ett skott med rumpan före in i våra liv och fullbordade syskonskaran. Fick en tuff start med sjukdom och operation. En kämpe. Vår lille toker, med världens charmigaste leende och redan från start en sådan otroligt klok blick. Har samtidigt ett nedra humör. Och den sötaste lilla plutläpp som åker fram när han blir rädd eller ledsen..
Har ju än så länge bara börjat resan med mina älskade små ekorrar, och har så klart ännu inte riktigt lyckats lista ut hur och vilka de är. Men jag ser ofantligt mycket fram emot att följa dem på vägen och så småningom få reda på mer om vad de är för ena filurer..
Till er alla fyra: Ni är det vackraste, finaste, underbaraste jag vet, älskar er så det gör ont! Finns alltid här, vad som än sker.
Mamma
4 kommentarer: