Nollgradigt i mars vs 30° i januari...

Mörker, kyla och ekorrsnurr -

då drömmer vi oss tillbaka till ljus, värme och ledighet...

Earth Hour-mys

Sonja och jag

Man kan aldrig ha för många ägg hemma. Word!

Rumpan i soffan - check!

Efter en lååång arbetsdag, matinköp och snabbmiddag följd av trevligt födelsedagskalas har jag så äntligen landat hemma i soffan med de mina. Pust.

Kom in först i slutet av Let´s Dance, men jisses vad det bådar gott inför våren! Härligt med best of the best-jury, underbar stämning och många härliga deltagare. Blev riktigt tagen av Camilla Henemarks dans med fina fina Tobias. Han är precis rätt för henne! Och apropå rumpa... Jäklar vad
söt, fin, läcker och bra han var, Hysén! Som sagt, detta bådar gott ;-)

Nu titta på programmet från start, dricka lite kaffe och varva ner. Sen sova, sen helg!

Uppdatering: Älskar Anders Timell, älskar Camilla Läckberg, älskar juryn, älskar David Hellenius. Elena Paparizou skitduktig. Och nämnde jag Anton Hysén? Så rar och ödmjuk han verkar också, pojken.

Underbara Let´s Dance!

Dubbelkiss

Både jag och Viktor var kissnödiga samtidigt imorse, vilket resulterade i att vi slog följe till toaletten.

"Du kan sitta på pottan så sitter jag här", sa jag och satte mig på toastolen.

Viktor tittade på mig och skakade på huvudet. "Nä mamma, det där är ingen bra plats".

Tänk, det var ju just precis det jag tyckte att det var...

Men nån måtta får det va´!

Tänkte för ett ögonblick att jag kanske skulle slå till på en ny mascara också när jag nu ändå är i storshoppartagen. Men nej, den funkar ju faktiskt fortfarande. Det är bara halva behållaren som är trasig. Och så är den lite torr. Med några klumpar här och var. Men i övrigt som ny!

Egomamma

Börjar starkt fundera på att unna mig själv en ny ögonbrynspenna. Har in i det längsta försökt klara mig med den jag har, men nu börjar det kännas befogat att punga ut med dessa 29 kr...

Rysarfinal, länkfest och bebissug

Efter ännu en rafflande final, då jag nästan höll andan på slutet, är det alltså klart och Sigrid är årets mästerkock. Är tyvärr inte riktigt lika nöjd som efter förra årets final (haha, läste just att jag satt och höll andan även då)... Jag tyckte Sigrid var jätteduktig (hennes förrätt lät och såg gudomligt god ut!) men hade mycket hellre sett Jossan som vinnare. Tycker hon har ägt i stort sett hela tävlingen, enda minuset har varit hennes vinnarskallestil som nästan varit på gränsen til otrevlig ibland. Men men, nu är det klart.

Vår egen kväll har även den präglats av god mat. Efter närapå två dagar utan mat alls hade jag hunnit bli sugen på det mesta, så till middag fick det bli grekiska färsbiffar med citron, fetaost, oliver och soltorkade tomater samt en härlig grekisk matvetesallad med sparris och en massa annat gott. Till det en krämig vitlökssås. Jag kan lova att det satt som en smäck i min tomma matsäck!

Dagen idag har annars ägnats åt vila, tv-tittande och slösurfande. Har bla kunnat läsa det glädjande beskedet att Alex och Amanda väntar ett litet syskon till sin Charlie. Härliga nyheter! Har faktiskt haft det på känn ett tag efter att ha följt hennes dagliga outfits, men man vet ju aldrig... Roligt är det i alla fall varje gång man får höra om ett nytt litet liv som är på väg, oavsett om man känner föräldrarna ifråga eller ej.

Just nu har vi, så vitt jag vet, inte så värst många bebbar på g i vår egen bekantskapskrets. Det kan ni väl ta och försöka fixa hörrni? Älskar ju bebisar över allt annat och måste få bota min egen abstinens genom att snusa på andras små gull emellanåt. Som tur är ska i alla fall min fina kollega Emma bli mamma snart, så där hoppas jag på att få låna och gosa litegrann!

Snart dags att krypa till kojs och ladda för verkligheten igen. Imorgon en lång spännande dag med världens bästa elever följt av ett gympapass på världens bästa Granbacka. Sist av allt ytterligare en spännande final, denna gång i Biggest Loser. Blir bra det :-)

Godnattkram!

Kanske inte mästerkocksklass (ej mästerfotografklass heller...),

men jäkligt gott om jag får säga det själv!

Krokusar och sjukdag

Bjuder på ännu en blombild (spritter av vårkänslor just nu och riktigt längtar efter att få börja fixa och dona i trädgården) och en uppdaterad sjukrapport för den som är intresserad. Jodå, det blev till att gå hem dubbelvikt och lägga sig igår. Varvade sedan under eftermiddagen mellan att sova och gå på toa. Nog om det.

Idag mår jag mycket bättre, men är hemma för säkerhets skull. Försöker komma igång med att äta och samlar krafter för att orka med verkligheten igen. Imorgon räknar jag med att vara på benen!

Hej tisdag!

Vita pärlhyacinter piggar upp!

I övrigt känner jag mig lite småhängig idag och är rädd att jag är på väg att bli sjuk. Bestämmer mig för att låta bli och tar en liten stund i taget. Vill inte, vill inte, vill inte.

Ha en fin dag!

Kaos i lagårn

Under dagens arbete om Yin och Yang (ja visst var det väl Yang jag skulle föreställa i min vita utstyrsel där imorse. Helt klädd i vitt förutom en svart prick på magen. Lärarstudenten hade tvärtom) gick jag igenom en del av de svåra begreppen med barnen. Tex frågade jag om de visste vad ordet kaos betyder.

Jodå, en pojke räckte genast upp handen: "Kossor!"

"Kossor??" frågade jag förvånat och såg framför mig en hel massa kossor överallt och huller om buller.

"Ja, på engelska. Cows!"

Ja, så klart! :-)

Uppdatering: Fick en rolig kommentar på facebook om att det kanske även var min vitsvarta utstyrsel som inspirerade till kosvaret. Fröken kossa alltså. Joråsåatt...

Att sakta farten är att hinnas ikapp

Detta läste jag en gång i en bok av Liza Marklund. Orden träffade mig som en knytnäve i magen, och sedan dess har de följt mig. Just så är det. Exakt.

Är det kanske därför som helgerna ibland känns som ett enda svart hål och så jobbiga att uthärda? För att man plötsligt får tid att stanna upp, andas, tänka och känna efter.

Jag tycker inte om helger just nu.

Djurgårdens p-97 i Nyköping

Rasmus är på fotbollscup i helgen och har nu hunnit spela sin andra match. Tyvärr kan vi inte vara där och titta, men försöker spänt följa lagets framfart via hemsidan. Senaste nytt:

"31 min 0-5 Rappe driver själv genom halva försvaret och chippar in i bortre hörnet. Snyggt!"

Mammas älskling! Åh vad glad han måste vara nu :-D

Underbara fredag!

Sista dagen av en helt fantastisk skolvecka. Intensiv men superlyckad. Världens bästa barn, fina kollegor, jättemysig och duktig lärarstudent och överlevda öppet hus-dagar utan kräks och svimningar. Dessutom flera spännande projekt på g. Inget löst blommysterium dock, men i övrigt en mycket bra vecka. Idag avslutade vi alltsammans med två timmars solig utematte och lek ute i skogen. Underbart!

Kom hem nu ikväll efter en lång dag. Möttes av två små älsklingar som kom cyklande på sina trehjulingar, kastade slängpussar och ropade "Älskar dig mamma!". Ljuvligt!

Nu grillade "bambujade", ett glas rött, kaffe och choklad.

Trevlig kväll!

Mysteriet med den försvunna blomkrukan

I helgen företagsshoppade jag på Ikea och på måndagmorgonen vårpimpade jag vårt fina personalrum. På alla bord lade jag en vit liten duk och på vita lilla duken ställde jag en liten gul kruka med en liten påsklilja i (visst börjar det låta lite som "Sagan om den lilla lilla gumman?). Ljust, fräscht, vårigt, glatt - precis vad vi behövde.

Idag är det onsdag och imorse upptäckte jag plötsligt någonting mystiskt. På ett av de små borden ligger där nu bara en vit liten duk utan vare sig blomkruka eller blomma på. Naiv som jag är tänkte jag att någon kanske flyttat den lite, men saken är att den är borta. Försvunnen. Puts väck.

Jag tycker detta är så konstigt. Och vansinnigt roligt.  Hela dagen idag har jag funderat, fascinerats och gått och fnissat åt det. Vad kan ha hänt?

Någon som varit bortbjuden på middag och kommit på i sista sekunden att han/hon behövde en gåbortblomma?

Någon som jobbat sent och tagit med en blomma hem till frugan/maken?

Någon som bara råkat få med den hem, så där som ju kan hända ibland med jobbgrejer? "Oj hoppsan, här hade jag visst ett sudd kvar i fickan" eller "Oj, hade jag en blyertspenna bakom örat". "Oj hoppsan, vad hade jag här i väskan då, en liten påsklilja i en gul liten kruka. Så tokigt det kan bli..."

Någon som suttit vid just detta bord och stört sig på blomman? Blivit arg? Kastat den (och krukan)?

Någon som är allergisk? Mot just den blomman och inte de andra sju?

Eller är det helt enkelt så att någon lånat den till ett klassrum, kanske för att prata om vårblommor eller bara för att göra fint. Kommer den tillbaka då?

Som sagt, hysteriskt roligt är det. Och jag kommer garanterat göra allt som står i min makt för att lösa gåtan. Fortsättning följer...

Prisa Gud, här kommer barnbidraget!

Och där försvann det...

En ovanlig tisdagmorgon på jobbet

En ny lärarstudent som börjar idag.

Jättetrevligt men pirrigt.

Öppet Hus i dagarna två. En massa föräldrar överallt och hela tiden.

Såna där stora ni vet...

Jättetrevligt men pirrigt.

Aspirrigt. Kräknervöst.

Andas. Le. Och andas.

Karlar...

Meh... Vad håller han på med??

Jäkla Reuben!

Sjuklingar

En förmodad engångsnattkräkning visade sig vara magsjuka. Gånger två. Båda prinsarna dåliga. Nu håller vi tummarna att alla vi andra klarar oss.

Man blir trött av att vara sjuk...

Här och nu

Utanför är mörkt, kallt och dystert. Utanför huset, utanför kroppen. Stundtals även inuti. Det är mycket nu. Igen. Mycket som snurrar. Bokstavligt talat. Är så in i märgen trött på allt snurr. Vissa dagar känns det som om jag befinner mig mitt i en tornado. Sitter i en centrifug. Liksom trumman snurrar snabbare och snabbare, just precis så känns det vissa dagar inom mig. I kroppen. I huvudet. I själen.

Mitt i allt snurr försöker jag finnas. Försöker räcka till. Kämpar desperat för att hålla huvudet högt. Hakan över ytan. Detta eviga trampande. Någon dag ska jag skriva om livet i vatten. Men inte idag. Inte nu.

Just idag, just i detta nu väljer jag att bara fånga stunden. Ignorerar mörkret, kylan, tomheten och allt som snurrar. Struntar i tvätthögar, dammråttor, nedkräkta lakan och skolböcker. Struntar i då och struntar i sen. Verkligheten får vänta.

Ligger i soffan i en enda stor hög med två av de finaste jag vet. Ben, armar och händer överallt. Två små prinsar, två små kroppar. Nära. Känner deras hjärtan slå, hör deras lätta andetag. Stryker med handen över lockiga hjässor och lena magar. Studerar små söta nästippar och vackra små munnar. Fascineras av små nätta ögonlock med långa, mörka ögonfransar. Snusar lätt i en nacke, i två. Blundar, andas in doften och låter hjärtat fyllas av en stolthet, lycka och kärlek större än allt.

Det enda som egentligen betyder något. Just nu. Alltid.

På den sjunde dagen chillade Gud med änglabrudarna

...har jag fått höra idag.

Ja, så kan man ju faktiskt uttrycka det :-)

Just nu ÄLSKAR jag...

...Lena i Sveriges värsta bilförare!

Blir så glad i hela magen av både henne och hennes Jonas.

Underbara människa :-)

Vad obeskrivligt skönt det är att få vara frisk!

För första gången på många veckor känner jag mig äntligen fit for fight igen. Inget halsont, inget snor, inga rossliga bröst och inga bihålor som spökar.

Håller alla tummar (typ två) för att detta ska få hålla i sig och att jag äntligen kan få börja komma igång med träningen igen. Måste göra något åt detta förfall till kropp :-(

Först ut gympa, ikväll är det dags igen. Välkomna att komma och vara med!

Words don´t come easy...

Men sjutton vad svårt det kan vara ibland då...

Sitter här med huvudet fullt av spretiga tankar och flera inlägg halvskrivna men får bara inte till det.

Om serien som startat på SVT ikväll . "Så levde de lyckliga - om livet efter bröllopet". Serien som vi var tillfrågade att vara med i, men där allt sket sig eftersom jag med mitt sönderstressade huvud lyckades lämna fel mailadress till produktionsbolaget. Min egen alltså. Borde jag ju kanske kunna...

Återigen om hur skönt det är att promenera till och från jobbet men hur himla svettig man blir. Fråga: Är det okej om fröken sitter och luftar sig i bh första stunden på dagen?

Om hur störda Erik och Mackan är. Men rätt roliga i all sin stördhet.

Om Maria Wern. Om Eva Röse och Reuben Sallmander. I love Eva Röse och Reuben Sallmander.

Om Dirty Dancing. Men det får allt vänta och bli ett eller två eller flera inlägg av längre fram.

Om hur trött jag är och om hur trött jag är på att vara trött.

Ni ser. Det går helt enkelt inte. Allt på skärmen blir mest bara bajs. Vilken nedra tur att det inte blev några riktiga inlägg av´et då...

Underbar start på dagen och veckan!

Rask morgonpromenad till jobbet. Sol, fågelkvitter, frisk luft i näsan och grus under gympadojjorna. Vår. Så obeskrivligt härligt det är!

Önskar er alla en riktigt fin dag och vecka!

Pretty Woman

Rabblar repliker, ler, gråter, ryser och skrattar om vartannat.

En lyckokänsla sprider sig i hela kroppen.

Precis vad jag behövde en kväll som denna efter en helg som denna!

Det och lite sömn.

Nu handlar det inte om "om" utan om "när"

Jag har sett och tillintetgjort den första.

Nu är frågan: Var är resten?

Kom an bara!

Inte så illa pinkat

Två av tre! Plus en halv för Munther, måste jag ju få säga... Bra där!

Fast jag ska villigt erkänna att om jag hade gissat senare nu under kvällen så hade jag plockat in "Shout it out" med han David. Den låten har jag missat helt. Jättebra ju. Och vilken sötnos. Musikalkillar is da shit!

Övrigt att nämna:

Söt-snygg-gulleplutt-Danny! Vad bra han är. Och så himla skönt att han satte sången ikväll!

Jag tycker fortfarande att Loreen ser ut som Svenne Hedlund. En jäkligt snygg Svenne Hedlund!

Killen i Topcats som ramlade. Nutte!

Dead by April. Så bra låt. Varför vrålandet?

Sarah Dawn Finer. Assnygg, schysst blåsa, kul sketch, enorm röst (och -a bröst :-)). Love her!

Och visst är det väl konstigt att det är likadant precis varje år. Först under deltävlingarna är det mesta bara skit och man tycker att det är det sämsta året ever. Och sedan på något konstigt sätt, när det är final och man fått vänja sig lite vid låtarna, ja då är det helt plötsligt inte så illa längre. Märkligt. Typ som ett mirrrakel.

Nu är det över för denna gång. Nästan. Först ska vi bara vinna hela melevitten i Baku.

Heja Loreen, heja Sverige!

Örtiga bebisar

Det börjar redan hända grejer med våra örtiga örter. Vad spännande det är! Pojkarna tycker det är jättekul nu när det börjar komma små "bebisblommor" :-)

Idag ska vi fortsätta fixa här hemma i källaren, titta på Rasmus fotbollsmatch och sedan ladda inför kvällens stora grand final.

I skolan igår så tippade jag Loreen som etta, Danny som tvåa och Lisa Miskowski som trea (där är jag lite osäker, har en känsla av att lille Ulrik kan vara ett hot med alla småtjejer som röstar...). Har jag rätt ska alla barn i klassen sitta helt knäpptysta i matsalen hela nästa vecka. Vad som händer om jag har fel förtäljer inte historien. Telningarna lyckades aldrig riktigt enas om något, så vi får väl se vad vi hittar på om det nu skulle bli aktuellt...

Önskar er en riktigt mysig lördag!

Kram

Grillpremiär!

Idag har vi fredagsmys med grillat, ett glas rött och The Voice Sverige.

Trevlig kväll!

Bild från vår gruppträningssal på gymmet. Coolt!

Ett kärt besök

Igår knackade det plötsligt på dörren till mitt klassrum och en gammal elev kikade förbi. En elev med en bedårande vacker liten bebismage. En elev som ska bli mamma i juli.

Det går knappt med ord att beskriva hur fantastiskt det känns. Att få följa alla dessa människor genom livet och få ta del av stort och smått som sker. Jag kommer ju förhoppningsvis, tom troligtvis, få vara med om detta många gånger framöver, men just denna första känns väldigt speciell. Det är stort. Nästan som ett mirrrakel.

Cravings

Hela dagen idag har jag gått och längtat som en tok efter sushi. Det gör jag i och för sig nästan alltid, men idag har det varit extremt. Det känns som att jag skulle kunna göra praktiskt taget vad som helst för en sushimåltid just nu!

Vill ha!

En tuff dag på jobbet

Skridskodag i strålande sol. Jobbigt...

Dåligt tecken

Att tanden börjar gå sönder. Det är inte så bra va?

Separation

Pojkarnas första. Idag har de fått varsitt rum och inatt ska de för första gången, med undantag från sjukhusvistelser, sova åtskiljda från varandra.

Vi har funderat på det här ett tag. Velat hit och dit. Tvekat. Ett faktum är ju att killarna sover oroligt, vaknar på nätterna och ofta väcker varandra. Kanske skulle varsin säng i varsitt rum vara lösningen? Ett annat faktum är att de är otroligt tighta och gärna vill vara tillsammans. Mår bra av det. Tänk om det blir ett trauma och de inte kan sova alls om de inte har den andre nära?

Slutligen bestämde vi oss i alla fall för att prova. Vi resonerar som så att om det inte funkar så flyttar vi om så att de får ett gemensamt sovrum och ett lekrum. Men vi börjar så här.

De senaste dagarna har det rått febril aktivitet här hemma och en stor rockad håller på att genomföras. Möbler fixas och byts ut och saker och ting flyttas hit och dit. Storebror flyttar ner i källaren och småbröderna får nu alltså varsitt eget rum intill varandra. Med varsin säng. Stor säng. Sådan där som stora barn sover i. Hela dagen idag har de sprungit omkring och varit helt till sig över alla förändringar. Men lite konstigt tycker de allt att alltsammans är. Det märktes inte minst vid läggdags. Då började de fundera väldigt på hur de skulle göra och Viktor kom gående med sina mjukisdjur och menade på att han skulle sova i "Mudigs" säng. Extra tufft måste det vara honom som ju är den som fått "flytta ut".

Helt plötsligt slogs jag också av tanken på hur sjutton jag skulle lösa nattningen rent praktiskt. Vi brukar fortfarande alltid vara med killarna inne i rummet tills de somnat. Nu fick det bli till att sitta på en stol precis utanför deras dörröppningar. Och trots att det blev en del springande och många turer tillbaka med dem båda till sina egna sängar igen så somnade de faktiskt efter ett tag. Och ingen av dem var det minsta ledsen. Phu.

Nu håller vi tummarna för en god natt och följer med spänning hur det här ska komma att gå framöver!

I väntans tider...

När jag kikat tillbaka i arkivet så har jag noterat något som oroar mig.

Nu är det början av mars månad. Två år på raken har vi i början av mars redan haft full påhälsning av våra små inneboende. Nu kan jag knappt tänka på annat...

Än så länge har jag inte sett någon. Men jag är redo!

Härlig morgon!

Strålande vårsol (genom skitiga rutor :-( ), morotsbröd på jäsning, Riks Morgonzoo (med Daniel Breitholtz som vikarie!) på radio och två små nakenfisar som springer omkring här hemma. Bra start på dagen.

Och just det. Vi har varit örtiga också!

      Trevlig fredag!

Att blogga eller inte blogga, det är frågan

Idag är det alltså ofattbara två år och 1150 inlägg sedan jag bestämde mig för att starta den här bloggen och bjöd in er alla till Vår vrå av världen. Två år! Ni som hängt med från början vet att det var ett stort steg, följt av lång tids bävan, funderingar och grubbel. Men jag gjorde det.

Dessa två år i vrån har för det mesta varit jätteroliga och givit väldigt mycket, men bloggandet är och har inte alltid varit helt självklart. Titt som tätt tvivlar jag och ställer mig frågan varför och för vem jag egentligen gör detta.

Jag vet att familj, släkt och vänner tycker om att kika in i vår vrå och se vad vi har för oss. Även en hel del andra, om man ser till besökssiffrorna. Problemet är att inläggen väldigt sällan kommenteras, vilket gör att det känns som att man många gånger skriver lite i blindo. Vilka är ni, vad tycker ni, vad vill ni ha? Är det någon vits med alltsammans? Gör det någon skillnad, spelar det någon som helst roll? Är det värt det?

Även syftet med bloggen tycker jag har ändrats under resans gång. Från början var nog tanken att det skulle bli något av en tvillingblogg, en resa genom allt det fantastiska och jobbiga som det faktiskt innebär att vara tvillingförälder (ja, förälder över huvud taget). Men även om vrån kanske handlat mest om just de två små prinsarna, så har det ju långt ifrån blivit en renodlad sådan blogg.

Så vad har det blivit då? Mycket barn, som sagt. Sedan en salig, spretig blandning. På gott eller ont vet jag inte. Lite vardag, lite fest, lite recept, lite länkar, lite skola och sist men inte minst mycket tankar, funderingar och känslor. En bergochdalbana på den punkten många gånger.

Där märker jag också att jag ibland oroar er. Under några tunga perioder har jag förstått att ni som står mig nära och bryr er om mig och de mina tyckt att det varit jobbigt att läsa mina texter. Förlåt, det har aldrig varit min mening. Dock är jag en känslomänniska av stora mått, har alltid varit och kommer förmodligen alltid att vara det. Och skrivandet är för mig en otroligt viktig ventil. Det har varit skönt många gånger att få jobbiga tankar på pränt. Och om det lugnar er något kan jag säga att det inte är när jag skriver som det är som värst. Det är de dagar då jag inte förmår få ur mig något alls som det kan kännas riktigt jävla tufft. Bara så ni vet.

Hur eller hur så leder detta mig in på den största anledningen till att vrån finns och fortsätter finnas. När jag tänker på det så är det nog mycket för min egen skull jag bloggar på. Jag tycker om att skriva, tycker om att fota, tycker om att dela vår tillvaro med er mer eller mindre kända läsare där ute. Och jag tycker vansinnigt mycket om att själv gå tillbaka i arkivet och se vad som hänt de här två åren. Att få följa barnen, kolla på bilder, läsa mina egna stundtals vimsiga tankegångar och även en del klok- och roligheter, om jag får säga det själv. Det har blivit något av en dagbok, om än en väldigt censurerad sådan.

Så vi kör väl på ett tag till. Och jag hoppas verkligen att ni hänger med. Alla ni som brukar hänga här och gärna några till. I vått och torrt, över höga berg och genom djupa dalar, i nöd och lust. Och så gärna lite kommentarer emellanåt. Deal?

Två år i vrån!!

Välkommen mars, välkommen våren och GRATTIS BLOGGEN!

Jajemen. Två år idag. Hipp hipp hurra!

Vill ni läsa det allra första inlägget kan ni klicka här.

Och här har ni ettårsinlägget.

Nu inleder vi år tre. Enjoy!