Förutom det roliga i kommentaren, så ligger det ju faktiskt en hel del tänkvärd sanning i det hela. Jag har, som de flesta andra tvillingföräldrar, funderat mycket kring det här med tvillingar, framför allt enäggs, och identitet. Hur vi i vår familj på bästa sätt ska kunna hjälpa Ludvig och Viktor att växa upp till fina, lyckliga, starka individer var och en på sitt sätt och efter egna förutsättningar, utan att de ska bli ihopklumpade, förväxlade och jämförda med varandra hela tiden. Jag tror och hoppas att det inte kommer bli något större problem, men det finns så klart många saker att tänka på.
Många menar på att man absolut ska hjälpa tvillingar på traven genom att dela på dem, gärna redan på dagis men framför allt sedan i skolan. Att man inte ska ge folk en chans att klumpa ihop dem som "tvillingarna" utan direkt ge dem möjlighet att utveckla egna personligheter, odla sina egna relationer och lära sig stå på egna ben.
Å andra sidan har jag hört tvillingar som har sagt att just det, att bli åtskiljda, hade varit det absolut värsta som hade kunnat hända dem. Att de inte känt sig hela om inte den andre varit nära och hur det istället skulle ha hindrat dem från att utvecklas och må bra. Jag har även hört om tvillingar som har varit med om det och som instämmer.
Jag vet inte riktigt var jag står. Tycker det är näst intill omöjligt att svara på det nu, när vi inte är där riktigt ännu. Jag tror att det är som med det mesta här i livet, det finns inget rätt eller fel. Man får lita till sitt sunda förnuft och goda hjärta och se hur det ser ut just för oss när den dagen kommer och det väl blir dags att fatta besluten. Självklart med båda pojkarnas bästa för ögonen.
.JPG)
2 kommentarer: