måndag 25 september 2017

Helgen i Bellagio


Dagarna då jag var på vift ute i stora världen, bara jag. Eller ja, med Emma och ett helt gäng andra människor, men ändå. Vilken helg vi hade. 

Det började redan i våras, då jag och Emma blev inbjudna att följa med på detta äventyr. I Linas kompisgäng är de flera som fyller 40 detta år, så de bestämde sig för att fira sig själva och varandra genom att åka på en långweekend tillsammans och att bjuda in vänner från sina respektive umgängeskretsar. Och trots att Emma och jag inte kände några fler än Lina och hennes Jocke och trots att det kändes lite läskigt så bestämde vi oss för att kasta oss ut och hänga på. På en något kortare tripp än övriga gänget, som åkte på torsdagen, dock, då vi ju inte kunde vara bort från avdelningen flera dagar alla tre. Så vi två drog från skolan direkt när vi slutade på fredageftermiddagen, brände ner till Skavsta och anslöt i Bellagio sent på fredagkvällen. Häpp.

Bellagio visade sig, precis som jag sett framför mig och drömt om, vara en fantastiskt vacker plats. Och som ofta hade vi tur. Tur med det mesta. Vi hade inte lyckats få rum på samma hotell som Lina och gänget, så istället bokade jag rum på ett annat hotell som skulle vara närliggande. Det visade sig bara vara en liten trappa mellan våra boenden! Och vi bodde både fint och billigt och fick njuta av goda frukostar. Win! Väderprognoserna hade hela veckan innan visat ösregn, men trots det fick vi njuta av sköna, om än lite kyliga, dagar med sol. Så fint!

Det var över huvud taget så otroligt lyxigt att få komma bort och bara få ta hand om mig själv ett par dagar. Njuta av de fantastiska miljöerna, god mat och dryck, härliga samtal och många skratt. En riktig höjdarresa. Och jag ser mycket fram emot att få träffa detta galna härliga gäng på Linas 40-årsfest i december sedan!




















De här två. Älskar!!

Skål, grattis Lina i förskott och tack!

söndag 24 september 2017

24:e september 2017

Dagen då jag för första gången på evigheter loggade in och skrev ett inlägg i vrån. Jag som var så pepp över min nya upptäckt gällande parallella konton, och så tog det ändå bara stopp. Jag tog stopp. Men jag reser mig igen. Jag brukar ju göra det.

24:e september 2017. Dagen då jag sprang till bussen och för första gången i mitt liv, efter flera veckor helt utan träning, kände ett sug efter att ge mig ut och springa på riktigt. Häftigt och alldeles galet.

24:e september 2017. Dagen då Albin Flinkas, i den helt fantastiska föreställningen "Orfeus & Eurodike" (har ni inte sett den - gört bums!), stod en meter bort, sträckte ut handen, såg in i mina ögon och med stor inlevelse sjöng "...flundra".

Ja ni förstår vilken världsomvälvande dag detta varit. God natt på er!