Igår eftermiddag upptäckte vi plötsligt en liten flicka som satt på grannens tomt, precis vid staketet, och tittade på när Rasmus och Amanda hoppade studsmatta. Vi känner inte grannarna jättebra, men vet att de har tre små tjejer. Vi hälsade på flickan, som såg både intresserad och lite butter ut på samma gång, och hon sa med trulig min:
- Jag har aldrig hoppat studsmatta...
- Nähä, sa jag och skrattade. Men om du frågar mamma och pappa får du jättegärna komma över och hoppa här.
- Jag har redan frågat, jag får det.
-Men säg till dem ändå. Annars kanske de undrar var du är.
- De undrar inte det.
- Nej men då så, sa jag till sist och lyfte över tösen.
Hon hoppade ett bra tag tillsammans med Amanda och pladdrade på som sjutton på ett härligt och lite lillgammalt sätt. Hon verkade ha jättekul och berättade glatt om sin pappa, sina kompisar på dagis och gud vete allt. Efter en stund frågade jag:
- Var har du syrrorna då?
- Jag har ingen syster, jag har en lillebror, sa flickan.
- Har du inte? sa jag och började ana oråd. Men... bor inte du där? Jag pekade mot grannens hus.
- Nää, sa flickan och pekade åt ett annat håll. Jag bor i ett annat hus, långt där borta.
- Men tror du inte mamma och pappa letar efter dig då?
- Jo!
Raskt lyfte jag tillbaks lilltjejen igen och sa åt henne att skynda sig hem. Jag sa också att hon var välkommen att komma tillbaka en annan dag, så vi får väl se om/när hon dyker upp igen...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar