Hans Möller. En person som förgyllt många släktmiddagar med sin härliga personlighet och som jag genom åren haft flera trevliga samtal med, både om skolvärlden och om annat. Och som dessutom har förmågan att komma med fina komplimanger när de som bäst behövs (nu senast när vi sågs berömde han mig även för mitt bländvita leende, men där tror jag nog tyvärr att det var åldern/den dåliga synen som spelade honom ett spratt...).
Att läsa en intervju med denne man, där han visar sig stå för nästan exakt samma åsikter och värderingar som jag själv gör, det känns stort. Blev både glad, stolt och rörd när jag läste artikeln.
Här har ni den. Läs.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar