Är det inte konstigt att gudarna/universum/whatever på något konstigt sätt alltid verkar ha koll på sånt? Dagen idag har för min del bjudit på en av tidernas största egobooster, vilket var extremt själbehövligt.
Först fick jag helt plötsligt på förmiddagen, bara sådär, ett otroligt gulligt sms från en mamma i förra klassen. Jättefina ord som gick rakt in i hjärtat och som jag ämnar bära med mig och spara till de där dagarna då tvivlet gror och värdokänslorna kommer smygande... Jag tror t.o.m. att jag ska skriva ut det och lägga ner det i MåBra-lådan, ni vet.
Som om inte detta vore nog fick barnen sedan i uppgift att skriva och berätta om sin fröken. Det var en annan lärare som höll i det passet med dem, just för att de inte skulle behöva känna press på sig att vara snälla och korrekta, och ändå möttes jag när jag kom tillbaka av denna helt fantastiska tankekarta:
Jag gillar verkligen allt, men särskilt "knäpprolig", "glittrig och glad", "ger uppåtpuffar", "bra på att förklara" och "nyspauser". Alla som känner mig vet att jag nyser jämt, ofta i långa haranger av små konstiga kattungenysningar. När det händer i klassrummet blir det mycket riktigt nyspaus innan jag kan prata vidare. Roligast av allt är ändå nästan "spelar gitarr". Hahaha, idag var ju första och enda gången det skett hittills, men det måste verkligen ha gett bestående intryck :)
Förutom alla underbara texter (en av pojkarna, som tycker det är jobbigt att skriva, berättade t.o.m. efteråt att han ansträngt sig särskilt för att bokstäverna skulle bli extra fina. Är det inte kärlek så säg?) så resulterade uppgiften också i 24 urläckra teckningar. Rena konstverk om jag får säga det själv och bra mycket snyggare än originalet. Notera särskilt mina sex stycken örhängen på den övre bilden. Vilken detaljrikedom!
Att jag nu i kväll lyckades med konststycket att vara världens sämsta mamma tänker jag försöka släppa. Jag menar, jag är ju ändå värdensBestanettan.
Tack för idag alla. Bra dag. Mycket bra. Nästan hela. Kram!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar