En sån där dag, ni vet... Igen.

Sitter i soffan, alldeles slut, efter en på många sätt helt galen dag. Vet inte ens riktigt var jag ska börja...

Trötthet, tung morgon, massa pusslande med pojkarna - ett tag hemma med pappa, ett tag med mig i skolan (kan gå bra, brukar gå bra, gjorde det inte idag), ett tag på äventyr med morfar och ett tag hemma med Farmor och Maja - stress, tidspress, parkering tre mil från skolan, jättetung packning, språngmarsch till bilen, ett stycke kvarglömd bilnyckel i klassrummet, promenad tillbaka till skolan, hämta nyckel, tillbaks till bilen, upptäcka att "blipdelen" på nyckelknippan saknas, försök att öppna bil ändå = ingen bra idé = tjutande billarm, tillbaka till skolan ytterligare en gång, leta bilnyckelsblippare, ringa Niklas som hittar den i sin ficka, i sin jacka, på jobbet (vilket i och för sig var bra så jag slapp leta ute), ringa världens bästa svärmor som får komma farande med bilen full med barn och extranyckel i högsta hugg, äntligen hem, fixa middag, stora barn iväg på träningar, rya på två överbusiga små barn och så slutligen, efter många duster, få dem i säng. Phu.

Nu är det nu. Tystnad, stillhet, tid att andas och tänka. Känner mig ensam, trött och tom. Har hur mycket jobb som helst att göra - en massa böcker som måste rättas, en resa som måste förberedas och ett tvättberg utan dess like - men noll kraft. Hatar att alltid vara trött och hatar att alltid vara en sträng, arg och tjatig mamma, speciellt nu när jag ju ska vara ifrån mina älskade småprinsar i flera dagar. 

Nej, dags att sätta fart. Kaffe, Bonde söker fru och en godsak eller sju, sedan på´t igen. 

Kram på er alla!

En av dagens notes to self:

Två fyraåringar + 24 sjuåringar = inte världens bästa idé...