Jag har hela tiden hävdat att jag inte tycker det känns det minsta jobbigt med mammas flytt, och jag har verkligen menat det. Det har varit dags så länge nu och jag är bara så himla glad att min fina, fantastiska lilla mamma hädanefter slipper allt vad snöskottning, gräsklippning, trasiga vindskivor och strulande oljepannor heter. Huset kommer jag inte sakna nämnvärt, det har varit trångt och skruttigt och vi är färdiga där.
Och så igår, helt plötsligt. Sista fikan i mitt barndomshem. Snyft!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar