Den härliga kvällen igår hade tyvärr föregåtts av en inte riktigt lika härlig dag. Stress, konflikter, ond hals, bråkiga bihålor och tuff dagishämtning gjorde att jag inte fick den bästa uppladdningen inför aftonen.
Så, bara en liten stund innan jag skulle gå, lade sig lugnet. Alla förberedelser var klara och de fyra barnen satte sig till bords för att äta middag tillsammans. Tog mig tid en stund att bara stå och iaktta dem och kände genast allt det jobbiga bara rinna av. Hjärtat svämmade närapå över av stolthet och kärlek när jag såg de stora hjälpa de små, hörde hur de alla frågade varandra hur dagen varit och hur en i taget berättade för de övriga. Små skämt, hjärtliga skratt, någon förmaning. Så mycket kärlek, gemenskap, omtanke och värme. Allt det jag alltid önskat och lite till. Mina underbara, älskade ungar, de finaste jag vet!
Det var med ro i själen jag sedan kunde lämna hemmet och veta att de små skulle ha en mysig och trygg kväll med sina syskon.
Det var med ro i själen jag sedan kunde lämna hemmet och veta att de små skulle ha en mysig och trygg kväll med sina syskon.
Idag har jag en sådan där dag då jag längtar något alldeles vansinnigt efter dem allihopa. Har gjort det nästan ända sedan jag lämnade hemmet tidigt i morse. Givetvis är det en dag då jag jobbar lite extra länge. Men sen! Då ska jag hem och mysa, hinna få en stund innan läggdags och krama och pussa både på de som vill och inte vill. Underbart!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar