Om att kasta sig ut

Jag gör ju det ibland. Inte i jämförelse med andra eller i stor skala, men på min egen nivå. I min skala. 

Idag är en sån dag. Väntar dubbelt besök i klassrummet och befinner mig långt utanför min trygghetszon. Långt. Känslorna slår mig med full kraft och får mig plötsligt att tänka tillbaka. Minnas. De är exakt desamma som de jag kände flera dagar i veckan i flera år, inför i stort sett varje gympapass som instruktör. 

Och plötsligt, mitt i alla snurrande tankar och kräkkänslor, slår mig en insikt. Insikten om hur glad och stolt jag är som, mer eller mindre frivilligt men ändå, äntligen tog steget och lade av. Klippte banden och slutade plåga mig själv. På gott och ont givetvis, men ur den aspekten väldigt gott. 

Så, läget idag alltså: Glad, stolt och tacksam. Och jäkligt nervös.