Ja, för det kom ju ett brev. Eller, rättare sagt, det hade redan kommit ett brev som låg i lådan och väntade på mig när jag kom hem. Ett stort, grönt, med lite lurigt skriven text på. Och även om det fina innehållet gjorde avsändaren så självklar så tog det en liten stund att få klarhet, just på grund av den där handstilen på kuvertet.
Kluriga, underbara, fantastiska Louise, som känner mig så väl. Åh vad jag älskar den människan! Och idag har hon precis varit och hämtat mina gossar, så att mamman ska få andas en stund och tillsammans med pappan få en massa renovering gjord i lugn och ro.
Sa jag älskar?
Sa jag älskar?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar