Vaknade på morgonen och hade fått ett meddelande på facebook. Från en gammal elev. En av pojkarna (nu man) från min första omgång, det gänget som alltid kommer ha en extra speciell plats i mitt hjärta.
Så fantastiskt fina ord. Ord nästan för stora att ta in. Men ack så välbehövliga.
Och återigen får jag ett svar på frågan som allt oftare ekar i bröst och huvud. Varför?
Därför.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar