Nervös

Som fan.

Under veckan har den sakta men säkert kommit smygande. Idag fyller den mitt huvud och mage och står mig upp i halsen. Oron. Nervositeten. Ångesten.

Dels handlar det om den okända situation som jag står inför. Har lusläst all information som går att läsa, har tittat på klassikerprogrammet flera gånger om och vet så mycket som det bara går att veta så här på förhand. Men trots allt handlar det om något som jag aldrig tidigare gjort och som jag inte helt känner till rutinerna kring. Det skrämmer mig.

Sedan är det också mina egna prestationskrav som allt mer gör sig påminda. Jag kan säga hur många gånger som helst, och helt ärligt mena det, att det enbart handlar om att genomföra loppet och att jag inte bryr mig det minsta om resultatet. Men ju närmre vi kommer, desto mer suddas det där ut. Jag är trots allt en tävlingsmänniska in i benmärgen. Jag VILL göra mitt bästa och jag VILL få så bra tid som möjligt. Jag tävlar inte mot någon annan, det kan jag inte, men jag vill efteråt känna att jag gjorde mitt yttersta och verkligen tog i allt vad jag kunde. Jag vill känna mig nöjd med min insats.

Idag handla, förbereda födelsedag, läsa, sola och gå på 40-årsfest. I övrigt kräkas lite.