Har landat hemma i huset igen efter strandutflykten, och upplever just nu en sådan där stund som nästan inte går att beskriva. En sådan där stund som nästan får det att tåras i ögonen, bara för att allt är så bra. En sådan där stund att riktigt njuta av och samla på.
Barnen leker nöjt och skrattar då och då högt, mannen vilar en stund efter att ha jobbat hårt med köket hela dagen, svägerskan förbereder middag, underbara dofter börjar kännas, musik hörs i bakgrunden, solen skiner och himlen är blå. Allt är lugnt, stilla och kravlöst och här ute på altanen, tillbakalutad i en solstol, sitter jag och bara är. Jag, en bok och ett glas vin.
Lyxigt, njutbart, och så själbehövligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar