Allt med den här veckan var planerat och klart in i minsta detalj. Det skulle bli tufft och en rejäl utmaning, det visste vi. Jag såg t.o.m fram emot det, älskar ju att lägga livspusslet och få det att gå ihop precis. Älskar att fixa och trixa.
Jag hade dock inte räknat med dessa oväntade inslag, som sjukdom och VAB gånger två och med det en trötthet som golvat mig totalt. Känner mig tom, slut, ensam och utan kontroll. Otillräcklig och värdo, både som mamma och fröken. Sämst.
Så, nu har jag beklagat mig lite. På't igen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar