...om det är det regn, mörker och den kyla som plågat oss i flera dagar.
Jag vet inte om det är den sol som äntligen kom tillbaka idag.
Jag vet inte om det är all frisk luft.
Jag vet inte om det är den senaste tidens anspänning, som nu till viss del börjar släppa.
Jag vet inte om det är en eftersläng av det tuffa skolår som varit och som nu börjar lida mot sitt slut.
Jag vet inte om det är alla arbetsbördor och krav.
Jag vet inte om det är sorgen och oron kring alla förändringar.
Jag vet inte om det är bristen på kontroll.
Jag vet inte om det är allmänt depp över mänskligheten.
Jag vet inte om det är allergin.
Jag vet inte om det är sömnbrist.
Jag vet inte om det är alla vilande projekt och planer.
Jag vet inte om det är oron kring och alla duster med mina älskade barn.
Jag vet inte om det är känslan av ensamhet och otillräcklighet.
Jag vet inte om det är maj månad.
Eller om det bara är jag.
Men jag är så fruktansvärt nere och trött.
Åhh, känner igen känslan av att inte räcka till, känns som att hur man än gör så blir det fel i någon ände (men egentligen så blir det ju oftast rätt). Alla krav från sig själv och andra. Det som tar hårt är också alla diskussioner och bråk med barnen. Gör jag rätt som kräver ditten eller skulle jag istället ha gått med på datten. Oron för att det ska gå bra, har de det bra i skolan, har de rätt kompisar mm mm.
SvaraRaderaKramar i miljoner till dig du fina fina. Snart är det sommar och ledigt, vila och dags att dricka lite rosé eller några mojito som man blir glad av :-)
//Nilla
Du är fantastisk!!! Tack snälla du för jättefin kommentar och, inte minst, för att du finns. Ja visst är det svårt att få ihop allt, men som du säger så blir det ju oftast bra och rätt till slut ändå.
SvaraRaderaHeja sommar, heja drinkar och heja dig och mig!! <3