För övrigt måste jag nog ha en bebis

En pojke i min klass blev storebror igår och jag pratade en stund idag med den nyblivne trebarnsfadern. Som alltid, när man träffar någon som just fått barn, slogs jag av den totala lyckobubbla som han befann sig i. Röstläget, tonfallet, blicken, leendet. Mixen mellan det totalt utmattade och ändå speedat glasklara. Hur han strålade när han berättade om det första, magiska, fantastiska mötet och uttryckte det som att "tänk att man aldrig kan förbereda sig fast man varit med om det förut".

Blev rörd, tagen och alldeles varm. Och kände hela mitt inre knyta ihop sig i ett enda stort "vill ha".

Så, Niklas., vad sägs? Bara en? Liten? Det vore väl nåt?

Å andra sidan skiter sig ju genast det där perfekta fyrabarnsupplägget, med "två stora, två små och två i mitten"...

Så vi säger väl två till då? Puss!