Idag är det en stor dag. En dag som vi, framför allt prinsarna, sett fram emot länge. Idag ska vi få gå med farmor och Maja och se allas vår favorit "Folk och rövare i Kamomilla stad"!
Båda killarna har som sagt längtat väldigt efter detta. Igår kunde de knappt prata om något annat. Extra mycket märktes det på Ludvig. Stup i kvarten frågade han om det verkligen var "imojjon" vi skulle gå och på kvällen innan han skulle sova gav han mig en stor kram och sa:
- Jag älskar dig mamma. Jag säger så för att vi ska se Kamomilla stad!
I natt låg han i sängen och pratade en lång stund, halvt vaken, halvt i sömnen, om "Kapper och Jepper och Jonatan". Jättegulligt, om det inte varit för det att jag samtidigt tyckte att han började kännas varmare och varmare. Det riktigt ångade om den lilla kroppen som låg där och yrade om rövare, spårvagnar, lejon och "kontapel Battian".
Mycket riktigt. Imorse vaknade han med en morgontemp på 39 grader. Än så länge verkar det inte vara något annat, synligt fel, men han är varm. Just nu sitter han i soffan och tittar på barnprogram, samtidigt som han då och då försäkrar:
- Jag MÅR bra, jag ÄR inte suk, jag KAN vara på teatern, mamma!
I nuläget avvaktar vi. Satsar på alvedon och hoppas att han pallar. Är jag hemsk då? Kanske. Det är bara det att det skär i mammahjärtat att han inte ska få se sin Kamomilla, som han längtat så efter.
Fortsättning följer...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar