Jag älskar min man innerligt och är otroligt lycklig över allt vi har tillsammans. Att vi har lyckats bygga upp den familj vi har idag och vår lätt kaosartade men ofantligt kärleksfulla tillvaro är det bästa som någonsin hänt.
Men ibland kan jag faktiskt, på ett sätt, ändå sakna "varannan vecka-livet" som vi ju levde en gång i tiden...
Just det att jag då helt kunde fokusera och lägga allt krut på en sak i taget. Att jag ena veckan kunde satsa all min tid och ork på att vara världens bästa fröken och nästa vecka lägga jobbet mer åt sidan och istället prioritera att vara världens bästa mamma.
Som det är nu kämpar jag precis hela tiden hysteriskt för att försöka vara både och samtidigt som jag känner att jag aldrig riktigt klarar av något av det.
The story of my ekorrhjul. Mitt och många andras.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar