Det kan ha verkat som att jag skrev några inlägg där på morgonen för att slippa ta mig ut och springa. Jag förstår att det verkade så. Det var så.
Men sen tog jag mig faktiskt i kragen och stack ut! Tog mig runt en runda och gjorde det bra. Klarade att springa hela vägen, förutom när jag var tvungen att stanna till vid tre rödlysen. Så himla stolt är jag!
Jag har aldrig varit, och kommer nog aldrig att bli, en sån som älskar att springa. Dock har jag tidigare kommit dit att jag tyckt det varit helt okej, t.o.m. skönt att sticka ut en sväng. Där är jag inte nu. Fy fan. Dels har jag katastrofalt dåligt flås jämfört med förut, dels har jag en mycket tyngre kropp att släpa runt på och dels så har jag helt enkelt inte hittat den rätta känslan. Förhoppningsvis infinner den sig så småningom, mycket troligt i takt med att de andra två punkterna förbättras.
Målet nu är att den 26:e augusti palla att springa 5 km, helst utan att dö på kuppen. Då är det nämligen någon idiot (läs jag själv) som anmält mig till att vara med i Bellmanstafetten. Vi är ett gäng från jobbet som ska kuta. Lät som en jättebra idé. Innan sommaren...
Bara att bita i det sura äpplet alltså och kämpa på. Jippi...
3 kommentarer: