Söndagar har för mig alltid inneburit ett visst mått av ångest. Förväntningar blandade med oro inför den kommande arbetsveckan. Hur ska vi få ihop allt? Kommer jag orka, hinna, räcka till?
Efter ett lov är det värre. Hur det känns efter sommarlov ska vi inte tala om. Tankarna brukar komma smygande någon gång i slutet på juli, ungefär samtidigt som affärerna börjar skylta med alla skolstartsattiraljer. En liten klump tar plats i magtrakten och förvandlar resten av semestern till en enda stor nedräkning.
Nu har jag varit borta från skolan i ett och ett halvt år. Say no more.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar