Vid närmare eftertanke kom jag på att farbror rektorn kanske inte skulle godta just de ursäkterna att inte komma och jobba. Tror inte att han skulle köpa vare sig separationsångest eller klädbrist. Framför allt inte den.
I och för sig är det högst frivilligt att komma in idag, och i och för sig har jag den senaste veckan jobbat hemma så att jag med gott samvete skulle kunna unna mig att ligga kvar hemma och pilla naveln (för det är ju det jag gjort nu under den här tiden jag varit hemma och såsat....). Men ändå. Jag vill ju dit. Det är trots allt så himla skönt att komma på plats. Att få undan lite jobb. Kanske t.o.m. få en skymt av klassrummet bland allt byggdamm. Mer än så vågar jag inte hoppas på när det gäller just den biten. Mest av allt ser jag fram emot att få träffa alla (dvs de som inte pillar naveln på annan plats). Att få ta den här dagen och hinna prata ikapp lite innan allt kör igång på allvar.
Så, strax hoppar jag på cykeln och beger mig. Till jobbet. Ciao!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar