Var och hämtade Rasmus hos en kompis. Satt i bilen och väntade. Såg honom komma springande. Min son. Plötsligt fylldes jag av en kärlek så stark att det värmde till i hela magen och jag var tvungen att dra efter andan. Min son. Min store vackre son. Inget litet barn längre. En yngling. Lång. Stark. Och så jäkla snygg.
Min Rasmus.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar