Och det blev morgon och det blev kväll den 319:e dagen i bubblan. Och huvudet sprängdes inte denna dag heller, trots att det sannerligen kändes som att det kunde ha skett när som helst.
Solen sken, himlen var blå, badpoolen fylldes, killarna plaskade och det var sådär underbart somrigt som det bara kan vara när det är strålande väder och man har två söta små barn som springer omkring med rumporna bara.
Bosse kom äntligen och Bosse VAR en Bosse. Jag vet ännu inte mer om hur allting gick till, men hoppas så klart på att allt avlöpte väl (även om Linda tydligen hade hälsat genom Mona att "förlossningsavdelningen har slut på sytråd"......)
Just nu befinner sig Linda och hennes D förhoppningsvis i en helt annan slags bubbla än den jag harvar runt i - den rosafärgade lyckobubbla som man bara är i när man precis har fått barn. Då allt annat utanför upphör att existera och då både modern och fadern talar med den alldeles speciella "nybliven förälder-rösten". Har ni tänkt på det någon gång, har ni hört det? Pratat med någon mamma eller pappa alldeles efter en förlossning. Noterat hur rösten är liksom beslöjad och lite magisk och har ett alldeles speciellt tonläge som man aldrig hör annars. Hur varje ord levereras med lugn, kärlek och ömhet, ofta med ett lätt frånvarande leende. Har ni gjort det? Det är verkligen något alldeles extra.
Kvällen den 319:e (eller nåt sånt) dagen avslutades med att jag däckade på soffan vid åtta, förflyttade mig till sängen vid nio och sedan, med undantag för de vanliga uppvaken, sov mig igenom hela natten. Detta inlägg publicerades alltså inte i går kväll som det skulle ha gjorts utan nu. Strax.
Det har således hunnit bli den 320:e (eller 596:e eller whatever) dagen och med undantag från just öronsus och -tjut så ser även denna dag ut att kunna bli alldeles strålande fin. Som krona på verket blir det studentpartaj. KUL! Mer om det senare. Nu ska jag fylla på kaffekoppen och ringa Louise. Min kompis Louise.
Ha en härlig dag, och glöm inte solkräm! Solkram! 
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar