...som om vintrar/vårar finns i vårt kök är i grund och botten fredliga små varelser. Jag har inget emot dem som individer, en och en. Inte ett dugg. Det är när de är nitton miljarder myror tillsammans, som kryllar omkring där de inte har ett skit att göra - på min bänk, i min diskho, i mina lådor, bland mina sopor, i min mat - som jag får lite lätt psykbryt. Men nog om dem.
Denna relativt oförargliga art har ett gäng släktingar som håller till ute i trädgården. Helst under stenar och liknande, och där kan de väl få vara, men även mitt ute i gräsmattan. Dessa är INTE fredliga. Milt uttryckt. Monster är vad de är. Mördarmyror. Röda, ettriga, vidriga, små jäklar, vars absoluta favoritsyssla är att ge sig på och bita oskyldiga människor och orsaka klåda och sveda utan dess like.
Idag har de attackerat mina barn. Det skulle de inte ha gjort.
2 kommentarer: