torsdag 17 december 2015

Pepparkakshus med 23 stycken nioåringar


Strojigt, stimmigt, högljutt, kladdigt, stressigt, allmänt kaotiskt och, som ni hör, alldeles, alldeles underbart. En tradition jag inte skulle vilja vara utan. Nu är det gjort för den här gången, och hur mysigt det än var så  känns det just nu faktiskt ändå helt okej att det är tre år tills nästa gång...














3 kommentarer:

  1. Åh! Pepparkakstält! Men så tjusiga! Vilket jobb vad duktiga ni är!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Ja de blev jättefina :) Kul också att alla är så olika, trots samma grundmall och attiraljer. Som det ska vara!

      Radera
    2. Fler bilder i andra bloggen förresten men det har du kanske redan sett?

      Radera