Kontrasterna

Som alltid.

Det underbara och det själbehövliga, framför allt efter en helg som denna, i att få sovmorgon och väckas till pausad julkalender, tända adventsljus och fint dukat frukostbord med fantastisk god äggröra. Så himla härligt, så mycket kärlek. Det slog nog t.o.m. rosorna.

Vidrighetsgraden i alla äckliga snusfläckar på Niklas sida av sängen. 

Det roliga och sköna i att få sitta en lång stund och förbereda samt provpyssla julpyssel till skolan. Till på köpet en stund alldeles ensam hemma, när hände det senast? Det enda som hörs är diskmaskinen och tangentknapparna, i övrigt är det alldeles tyst. Ljuvligt.

Frustrationen och hjärnblödningskänslan i att i en timmes tid lyssna till en förtvivlad och asförbannad femåring som gråter, sparkar och skriker för att hans mamma inte kan tillverka en ninjadräkt åt honom. Av ett A4-papper och med hjälp av en mönstersax. 

Joråsåatt. Livet. Mitt liv.