Hopp

De flesta av er har vetat och flera har säkert anat att allt inte stått helt rätt till under våren.

En av mina värsta mardrömmar har blivit sann och de två senaste månaderna har på många sätt varit ett rent helvete.

Nu är steg ett avklarat och allt har gått bra så här långt. 

Nu resten. En dag i taget. Steg för steg. Och vi går tillsammans.

En efter omständigheterna förvånansvärt pigg mamma och, just idag, ett första, litet grönskande blad på det i övrigt kala stackars olivträdet. Hopp om liv.