Tre dagar på raken har Niklas jobbat hela dagarna och slutat klockan 22. Tre dagar på raken har jag mestadels varit helt själv med våra två småprinsar. Prinsar som just nu är överallt och ingenstans, vilket de ju alltid varit, fast på ett helt nytt sätt än tidigare. Bus, rackartyg, påhitt och trots i en nästan aldrig sinande ström. Medvetet, retsamt och provocerande. Hyss och beteenden som en ensam, trött, sliten, allergipåverkad och lätt nedsänkt mamma inte har det minsta tålamod och ork med just nu. Känner mig värdelös som mamma, ledsen, slut, ynklig och ensammast i världen.
Nu vill jag inget annat än att bara få krypa in i Niklas famn och tanka kärlek och kraft. Den plats på jorden där jag känner mig som allra tryggast.
Snart.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar