Skriver väl ett nytt då. Same same, but different...
Är hemma idag med ögonsjuk liten Viktor. Ångestblandad förtjusning. Är ju nästan aldrig hemma från jobbet och tycker det är himla svårt. Vet att de på plats klarar det bättre än bäst och att barnen har det minst lika bra utan mig, men ändå. Det är det där med att släppa kontrollen. Samt att behöva vara till besvär..
Nåväl, sedan jag väl tagit beslutet så har det känts jätteskönt. Välbehövligt för oss båda. Tid att gosa, tid att hinna tusen saker, tid att bara vara.
Blev imorse återigen påmind om vikten av att då och då dela på pojkarna. Efter att vi tagit det lugnt på morgonen och sedan lämnat Ludvig på dagis berättade jag för en överlycklig Viktor om dagens planer.
"Va? Ska vi åka till sopen bara du och jag mamma?? Utan min jän Mundig??"
Joråsåatt. När gossarna till och med tycker en sån grej är en hit förstår man som sagt hur oerhört viktigt och uppskattat det är. Älskar för övrigt att de så ofta talar om sig själva som vänner och inte bara som bröder. Kärlek!
Nu har nästan hela dagen gått. Sopmys blev Ikeamys blev fikamys med Anneli och Erik. Nu har vi landat i soffan, Viktor framför en film och jag här vid datorn. Har veckobrev och annat att göra färdigt innan det snart är dags att hämta Ludvig. Lovade igår att jag under dagen även skulle försöka få till ett inlägg eller två, vilket det ju i och för sig också blivit, pga allt strul. Dock inte om sushikalas och tonårsöverlevarkurs som jag hintade om. Men den som väntar på något gott...
Hoppas detta inlägg får bli kvar. Och att ni alla får en fortsatt mysig fredag!
Kram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar