Pojkarnas första. Idag har de fått varsitt rum och inatt ska de för första gången, med undantag från sjukhusvistelser, sova åtskiljda från varandra.
Vi har funderat på det här ett tag. Velat hit och dit. Tvekat. Ett faktum är ju att killarna sover oroligt, vaknar på nätterna och ofta väcker varandra. Kanske skulle varsin säng i varsitt rum vara lösningen? Ett annat faktum är att de är otroligt tighta och gärna vill vara tillsammans. Mår bra av det. Tänk om det blir ett trauma och de inte kan sova alls om de inte har den andre nära?
Slutligen bestämde vi oss i alla fall för att prova. Vi resonerar som så att om det inte funkar så flyttar vi om så att de får ett gemensamt sovrum och ett lekrum. Men vi börjar så här.
De senaste dagarna har det rått febril aktivitet här hemma och en stor rockad håller på att genomföras. Möbler fixas och byts ut och saker och ting flyttas hit och dit. Storebror flyttar ner i källaren och småbröderna får nu alltså varsitt eget rum intill varandra. Med varsin säng. Stor säng. Sådan där som stora barn sover i. Hela dagen idag har de sprungit omkring och varit helt till sig över alla förändringar. Men lite konstigt tycker de allt att alltsammans är. Det märktes inte minst vid läggdags. Då började de fundera väldigt på hur de skulle göra och Viktor kom gående med sina mjukisdjur och menade på att han skulle sova i "Mudigs" säng. Extra tufft måste det vara honom som ju är den som fått "flytta ut".
Helt plötsligt slogs jag också av tanken på hur sjutton jag skulle lösa nattningen rent praktiskt. Vi brukar fortfarande alltid vara med killarna inne i rummet tills de somnat. Nu fick det bli till att sitta på en stol precis utanför deras dörröppningar. Och trots att det blev en del springande och många turer tillbaka med dem båda till sina egna sängar igen så somnade de faktiskt efter ett tag. Och ingen av dem var det minsta ledsen. Phu.
Nu håller vi tummarna för en god natt och följer med spänning hur det här ska komma att gå framöver!
1 kommentar: