Detta läste jag en gång i en bok av Liza Marklund. Orden träffade mig som en knytnäve i magen, och sedan dess har de följt mig. Just så är det. Exakt.
Är det kanske därför som helgerna ibland känns som ett enda svart hål och så jobbiga att uthärda? För att man plötsligt får tid att stanna upp, andas, tänka och känna efter.
Jag tycker inte om helger just nu.
1 kommentar: