Här och nu

Utanför är mörkt, kallt och dystert. Utanför huset, utanför kroppen. Stundtals även inuti. Det är mycket nu. Igen. Mycket som snurrar. Bokstavligt talat. Är så in i märgen trött på allt snurr. Vissa dagar känns det som om jag befinner mig mitt i en tornado. Sitter i en centrifug. Liksom trumman snurrar snabbare och snabbare, just precis så känns det vissa dagar inom mig. I kroppen. I huvudet. I själen.

Mitt i allt snurr försöker jag finnas. Försöker räcka till. Kämpar desperat för att hålla huvudet högt. Hakan över ytan. Detta eviga trampande. Någon dag ska jag skriva om livet i vatten. Men inte idag. Inte nu.

Just idag, just i detta nu väljer jag att bara fånga stunden. Ignorerar mörkret, kylan, tomheten och allt som snurrar. Struntar i tvätthögar, dammråttor, nedkräkta lakan och skolböcker. Struntar i då och struntar i sen. Verkligheten får vänta.

Ligger i soffan i en enda stor hög med två av de finaste jag vet. Ben, armar och händer överallt. Två små prinsar, två små kroppar. Nära. Känner deras hjärtan slå, hör deras lätta andetag. Stryker med handen över lockiga hjässor och lena magar. Studerar små söta nästippar och vackra små munnar. Fascineras av små nätta ögonlock med långa, mörka ögonfransar. Snusar lätt i en nacke, i två. Blundar, andas in doften och låter hjärtat fyllas av en stolthet, lycka och kärlek större än allt.

Det enda som egentligen betyder något. Just nu. Alltid.