Vår julafton 2017

Ja, vilken jul vi fick. Det blev en julafton i miniformat efter våra tuffa dagar med magsjuka i huset. Trots det så bra det ändå kunde bli. Värst var saknaden efter de stora älsklingarna och övrig familj, annars lugnt, lagom, mysigt och faktiskt nog precis vad vi behövde. 

Vi inledde som vanligt med god och mysig frukost framför julkalenderns sista del. Och ja, som vanligt grät både jag och Niklas oss igenom hela avsnittet. Inte blev det bättre då eftertexten kom upp - till Rikard Wolffs minne. Så fint!

Efter frukosten utdelning av några paket. Rarast var att det viktigaste för pojkarna var att få ge klapparna de tillverkat och slagit in till varandra och oss. Gullnosar!

På förmiddagen dök de här två upp en snabbis, men höll sig dock på replängds avstånd...

För att inte isolera oss helt under vår julafton delade vi under dagen sedan upp oss lite. Niklas och Viktor åkte på jullunch med familjen hemma hos Lina medan jag och Ludvig tog det lugnt här hemma. Julbad med podd (för min del) och så mys på soffan framför årets julvärdar och Kalle Anka & co. 

Efteråt kikade Evy och Rasmus förbi, till mammans stora lycka, och när Niklas sedan kommit hem var det min tur att åka med Viktor på en liten julturné. Först åkte vi och lämnade klappar samt kramade om mamma/mormor och Patrik med familj (även Amanda, som tagit sig dit) och sedan stannade vi till en kortis för att önska god jul till farmor Irene, Anneli, Peter, Anna och Erik. Sedan hem till de våra igen. 

Kvällen bjöd till att börja med på en mycket lugn och enkel julmiddag. Till vår stora förvåning och lycka kikade sedan tomten förbi, även om han inte vågade komma in p.g.a. sjukläget. Men såå omtänksamt och fint att han tänkte på oss!

Trots att det bara var vi fyra var julklappshögen gigantisk, så efter maten satt vi en lång stund och öppnade en massa fina presenter. 

När vi var klara infann sig ett otroligt lugn. Vi tittade på Karl Bertil, sedan satte sig pojkarna och började bygga med lego. Jag och Niklas, vi satte oss på soffan med en kopp kaffe och bara mös och kände tacksamhet. 

Efter det? Ja, då började jag plötsligt förbereda mig inför nästa äventyr och avslutade min julafton med att se ut som en 80-åring sisådär :) Men det är en annan historia... 

Fortsättning följer!