Om nätterna med min man

Under åren har jag försökt anteckna mycket av det fina, roliga, tokiga mina barn sagt och gjort. Rasmus och Amanda har varsin bok med samlade anekdoter och citat medan Ludvigs och Viktors bravader mest finns nedskrivna här i vrån (ett av mina dåliga samveten för övrigt, att jag aldrig hunnit/orkat/tagit tag i att göra varsin bok till dem också..). 

Mer och mer börjar jag känna att jag även borde gjort en samling med "Sagt och gjort av Niklas". För jisses vad den mannen kläcker ur sig och gör roligheter, framför allt i sömnen eller precis då han vaknar. Flera natt- och morgonhistorier har jag ju redan delat med mig av, men tro mig, det finns fler. Tyvärr kommer jag inte ihåg alla, men jag har börjat försöka skriva upp saker han säger så att jag ska kunna minnas och återberätta det för honom.

En av de allra värsta gångerna var då killarna var små och vi kämpade med vaknätter, blöjbyten, kräkningar, dubbelamningar och flaskor till höger och vänster. Visst hjälptes vi åt, men Niklas har aldrig varit den som självmant vaknat och skuttat upp..
En natt hade jag suttit en lång stund med båda pojkarna som var vakna och ledsna och till slut gav jag upp. Desperat försökte jag få Niklas att vakna, men han sov som en stock. Efter en stund, efter ett antal viskningar och svordomar, hände det dock något och Niklas hävde sig upp. Liggandes på ena armbågen tittade han så på mig, fyrade av världens leende, gjorde dubbla tummen upp och så lade han sig ner och somnade om igen. Gissa om han var billig då. Det är tur att jag älskar den där människan.

Igår natt var det dags för den senaste i raden av skojiga nattprat. Som så många andra nätter hade Niklas brett ut sig och låg på diagonalen i sängen, vilket gjorde att det inte fanns så mycket plats över till mig. Irriterat försökte jag putta och sparka på honom och skulle just flytta hans ben då han vaknade till och frågade vad jag höll på med. Jag bad honom flytta på sig varpå han gjorde det och jag sa "tack". Med ett artigt leende vände han sig mot mig och utbrast "Men det är väl ändå jag som ska tacka". 

Ja. Så har vi det om nätterna. Jag och min man.